Personakt Antavla

Ingegärd "Irina, Anna" Olofsdotter (Uppsalaätten)

storfurstinna Kiev. Blev ca 50 år.

Far:Olof skötkonung (Uppsalaätten) (- 1022?)
Mor:Estrid, av Obotriten (- 1035?)

Född:omkring 1000.
Död:1050 10/2.

Äktenskap med Jaroslaw I, den vise (Rurikid) (980? - 1054)

Vigsel:1019.

Barn:
Vladimir Jaroslawitj (Rurikid) (1020 - 1052)
Izjaslaw Jaroslawitj (Rurikid) (1025 - 1078)
Svjatoslaw Jaroslawitj (Rurikid) (1027 - 1076)
Vsevolod I, Jaroslawitj (Rurikid) (1030 - 1093)

Noteringar

Uppväxt i föräldrahemmet, troligen i Sigtuna. Ska ha varit en mycket vacker flicka, och som den hetlevrade faderns, kung Olof skötkonung, ögonsten var hon inte rädd för att säga sin far emot. Som hennes förste friare, vilket i sig även var ett fredsinitiativ då kungarna av Norge och Sverige var de bittraste fiender, blev norges kung Olaf Haraldsson (den helige), vilken genom ombud kommit till hennes far och framfört ärendet, och som en hel sommar väntade på svar vid Kongahälla (nu Kungälv). Hennes far, kung Olof, rasade över Olafs "fräckhet" och vägrade försonas med denne; det var inte förrän Torgny lagman och sveahövdingarna på tinget i Uppsala feb 1018 hotat kung Olof med att mista huvudet om han inte slöt fred med norske kungen, som han motvilligt gav med sig. Men något bröllop blev det aldrig, trots att den ivriga Ingegärd skickat fästmannen en guldstickad kappa. Olof hindrade helt enkelt dottern från att resa till Norge. I stället giftes hon bort till furst Jaroslaw i Novgorod (sedemera storfurst av Kiev). För att blidka kung Olaf i Norge tog jarlen Ragnvald i Skara initiativet att, mot Olofs vetskap och vilja, gifta bort dennes frillodotter Astrid med Olaf, varpå Olof blev så rasande att jarlen fann sig nödsakad att fly landet och åtföljde Ingegärd till Ryssland. Som brudgåva fick hon, efter sin önskan, landskapet Ladoga såsom egen förläning. I källorna framstår hon som en viktig rådgivare till sin 20 år äldre make, och på flera ställen även som den dominerande av de två. Enligt en isländsk källa, lyckas hon t.ex. en gång att stifta fred mellan maken och en av hans bröder, just när deras arméer skulle gå lös på varandra. Därmed ger hon också skäl för sitt nya ryska namn Irina, som betyder "fred". År 1035 hade Jaroslaw lyckats besegra alla medtävlare om makten i Ryssland och makarna kunde för gott flytta till huvudstaden Kiev. Därmed inleddes det ryska rikets första guldålder. Storfursten byggde en helt ny stadsdel, omgiven av en flera kilometer lång, elva meter hög vall. Tre portar ledde in dit: den förnämsta kallades Gyllene porten. Det var kejsarstaden, Konstantinopel, som var förebilden och Jaroslaw öppnade Kiev och övriga Ryssland för grekiska präster, arkitekter, konstnärer och hantverkare. Sin ungdomskärlek kung Olaf glömde hon dock aldrig, och när denne 1028 drevs på flykten från hemlandet fick han en fristad i Novgorod; enligt Emunds saga säges det då att "hon och Olaf älskade varandra i hemlighet". När kung Olaf sedan återvände till Norge, och stupade i slaget vid Sticklastad 1030, tog hon dennes son Magnus (sedemera norsk kung, kallad "den gode") till sig såsom fosterson. Enligt ortodoxa källor ägnade hon sig intensivt åt kyrkan och det religiösa livet. Instiftade ett nunnekloster och lät, mot slutet av sitt liv, själv viga sig till nunna enligt den strängaste ordningen och antog då namnet Anna. Efter hennes död vilar kvarlevorna tillsammans med makens i en sarkofag i Sofiakatedralen i Kiev. Sovjetiska forskare öppnade sarkofagen 1939 och undersökte innehållet. Ingegärds välbevarade kranium var av nordisk typ, massivt och tungt med en elliptisk form. Pannan var "inte särskilt hög" och hade en "genomsnittlig" lutning. Näsan var "starkt framträdande med en smal näsrot". Hakan var "av genomsnittlig storlek" men "markant framträdande". Tänderna bedömdes som rätt väl bevarade. Forskarna fann att Jaroslaw varit ca 172 cm och Ingegärd ca 162 cm lång. Enligt den ryska kyrkokalendern firas hon som helgon den 10 feb, som är hennes dödsdag. Efter det kommunistiska sammanbrottet i Ryssland har kyrksamheten där fått ett nytt liv liksom sökandet efter nationens andliga rötter. Också helgonet Ingegärd har "nyupptäckts". Ett av många bevis på detta är att det ryska statliga filminstitutet 1996 spelade in en film om hennes liv. Filmteamet var också i Sverige och filmade här bland annat i Eskilstuna, vid Husaby källa och i Sigtuna. [STH; NNK; ES, II/114; Edberg: Ingegerd, Olof Skötkonungs dotter - ett kvinnoöde från vikingatiden (1997)]