Sverker Karlsson (Sverkerska ätten)

kung Sverige. Blev ca 45 år.

Äktenskap med Bengta Ebbesdotter (Galen) (- 1200)

Noteringar

Fördes efter faderns död, 1167, till Danmark, där han växte upp. Valdes 1196 till Sveriges kung efter Knut Erikssons död, vars barn ännu var unga, men lovade dock att företrädarens son skulle efteräda honom. I sitt andra äktenskap föddes 1201 emellertid sonen Johan, vilken 1202, endast årsgammal, utsågs till jarl efter Birger brosa, vilket ledde till att Birgers son Folke startade ett uppror, det s.k. folkungaupproret. Detta Sverkers försök att säkra tronen för sin dynasti ledde till strider med f.d. kung Knut Erikssons söner, som sökt stöd i Norge. I slaget vid Älgarås, i likanämnd sn (Vägö), nov 1205 stupade tre av dessa söner, men en fjärde son, Erik Knutsson, räddade sig till Norge. Erik återkom tillsammans med folkungarna och besegrade Sverker jan 1208 i slaget vid Lena i Kungslena (Vägö). Sverker flydde till Danmark, där han ständigt sökte och fann stöd, bl.a. av Sunessönerna av Hvideätten. Även kung Valdemar sejr och påven ingrep förgäves till förmån för Sverker. I slaget vid Gestilren (möjl. i Västergötland) juli 1210 stupade Sverker och begravdes i Alvastra kloster (Vägö). Sverker förde en mot kyrkan vänligt sinnad politik och utfärdade 1200 dess första kända privilegiebrev, varvid det andliga frälset skapades. [ÄSF, I:3/259; NFB, XXVII/1285f; DAA, 1893/155; ES, II/115]