John fitz Gilbert
marshal.
Noteringar
Efterträdde sin far omkr. 1130 som marshal (stallmästare) hos kung Henrik I av England, och efter dennes död 1135, hos efterträdaren kung Stephen (Etienne) av Blois till 1139 då han drog sig tillbaka från hovet och ämbetet. Tog sedan parti för kejsarinnan Matilda och tjänade henne bl.a. under en av hennes färder genom de engelska landskapen. I närheten av hans ägor blev han inblandad i en skärmytsling mot Etiennes överlägsna styrkor. Då Matilda, som red på damers vis, tvingades till en brådskande reträtt sägs han ha sagt till henne: "Min dam, jag svär vid Jesus Kristus. Man kan inte sporra hästen när man sitter på det där viset, ni måste sära på benen och svänga det ena över hästryggen." Själv förskansade han sig i klostret Wherwell där han försökte uppehålla förföljarna en stund. Fienden satte eld på tornet vars blytak smälte och rann ner i ansiktet på honom vars ena öga han förlorade. Efter att fienden antagit honom brunnit inne och lämnat platsen kunde han undkomma, och sågs komma gående till fots tillbaka till sitt gods Marlborough. Matilda glömde inte hans insats och hennes son Henrik II gav honom en rik flicka till äkta, syster till greve Patrick av Salisbury. Han hade tidigare varit gift med en okänd kvinna och hade med henne två söner (Gilbert, Walter). Med sin andra hustru hade han två döttrar och fyra söner (John, William, Anselm, Henrik). Sägs ha varit frikostig och, trots varken förmögen greve eller baron, kunnat underhålla en stor skara riddare hos sig (300 sägs det, vilket troligen är överdrivet). Blev vid striderna med kung Etienne belägrad av denne i Newbury. Under en vapenvila och förhandlingar gavs sonen William (5-6 år gammal) som gisslan/garanti åt Etienne, som strax hotade hänga sonen om inte John gav upp staden. Fadern lät då meddela att han ännu hade både "hammare och städ i behåll så han kunde smida en bättre".
|