Personakt Antavla

Sven Otto tveskägg (Knytlingaätten)

kung Danmark, England, syd-Norge. Blev ca 59 år.

Far:Harald blåtand (Knytlingaätten) (915? - 986)
Mor:Åsa (930? - )

Född:omkring 955.
Död:1014 3/2 Lincolnshire (ENG), Gainsborough.

Äktenskap med nn, av Polen (Piast) (965? - >1014)

Vigsel:omkring 1000.

Barn:
Estrid Margareta Svensdotter (Knytlingaätten) (1000? - >1026)

Noteringar

Säges varit född av en frilla till fadern. Blev 976, efter att fadern besegrats i strider mot kejsar Otto II, tvångsdöpt och fick då namnet Otto efter kejsaren som stod fadder. Blev av fadern satt till lydkung (el. jarl) i Skåne, men anfölls och besegrades (ca 981) av svenske kung Erik segersäll som annekterade landsdelen. Levde därefter en tid i exil hos bl.a. kung Kenneth II i Skottland. Återvände omkr. 984 till Danmark där han lyckades avsätta fadern som blir hans lydkung i Själland. Då fadern (ca 985) försöker göra sig självständig utbryter inbördeskrig mellan denne och Sven. I slaget vid Hjörungavåg (986), utanför Sunnmöres kust i Norge, besegras fadern (som blir dödligt sårad) och dennes allierade jomsvikingarna (vars hövdingar var Svens halvbröder) av Sven och norske jarlen Håkon Sigurdsson. Ingår sedan, för att bekämpa sina halvbröder, förbund med furst Mieszko av Polen varvid han äktar dennes dotter (i norden kallad Gunhild) och furstens son Boleslaw äktar hans syster Tyra. I striderna mot halvbröderna och dess jomsvikingar tillfångatogs Sven, varvid stor lösensumma betalades för honom. Organiserade 994, tillsammans med norske stormannen Olaf Tryggvesson, ett stort härnadståg mot England. Efter Eriks segersälls död 995 återtog han Skåne, men blev snart åter av med landet då Eriks son Olof skötkonung intog det. Ingick därefter (ca 997) förlikning med Olof, varvid han förskjöt sin polska hustru och som fredspant äktade Olofs mor Sigrid storråda. Då Sigrid av Olof fick med sig Skåne som hemgift kom Sven åter i besittning av landet, varpå han regerade över ett enat Danmark. I slaget vid Svolder (ca 1000) angrep och dödade han, i förbund med Olof och norske jarl Håkons söner Erik och Sven, den nye norske kungen Olaf Tryggvesson. Blev, efter Olafs fall, kung i södra Norge, men överlämnade styrelsen åt jarl Erik, som 996 äktat hans dotter Gyda. Vände sig därefter ånyo mot England, i synnerhet efter det mot danskarna där 1002 förövade stora blodbadet, och tilltvang sig en ofantlig danagäld. Erövrade slutligen hela England 1013, men som förlorades på nytt, då han kort därefter dog. Hans lik fördes senare till Danmark och jordades i Roskilde kyrka. Var, trots sitt dop, under större delen av sitt liv en hängiven hedning men blev under sina sista år i England fastare knuten till kristendomen och främjade därifrån dess spridning i Danmark. Var förste danske kung, som lät slå mynt. [NFB, XXVII/935; HDH, I/48f; ES, II/97]