Erik ejegod (Estridska ätten)

kung Danmark. Blev ca 47 år.

Barn med ?

Äktenskap med Bodil Torgunnadotter (- 1103)

Noteringar

Blev 1080 av sin bror kung Knut satt till jarl i Själland, och efter brodern Olofs död 1095 vald till kung i Danmark. Gjorde 1098 en pilgrimsfärd till påven i Italien i syfte att dels få brodern Knut kanoniserad, dels att få en egen nordisk ärkebiskop. Medlade i gränstvisten mellan kung Inge av Sverige och kung Magnus barfot av Norge, och åstadkom vid mötet i Konungahälla (Kungälv) dagens ungefärliga gränser för Dalsland och Värmland. Anträdde våren 1103 en pilgrimsfärd, som bot för mord på några hirdmän (hovmän), via Ryssland och Byzantium till Jerusalem, där korsfararna nu regerade. Träffade i Byzantium dess kejsare Alexios Komnenos, vilken först vägrade hans följe inträde i staden pga. möjlig svek från Eriks sida. Kejsaren var även rädd att hans danska livvakter hellre följde sin kung än Alexios. Erik fick själv inträda staden, talade då till sina landsmän, kejsarens livvakt, och ärade deras goda gärning i kejsarens tjänst. Kejsaren lät måla ett porträtt av honom i naturlig storlek som minne av kungens väldiga kroppsstorlek. Fick gåvor i form av helgonreliker, spel på hippodromen, samt krigsskepp med förnödenheter. Seglade vidare till Cypern, där han fick feber och avled i juli 1103, samt begravdes på ön, troligen i Pafos. Prisas godhjärtat av alla krönikörer. Säges bl.a. ha varit en god brottare, så välbyggd och stark att han kunde besegra två kraftiga karlar samtidigt. Påtalade all orätt, straffade envar som förtryckte allmogen och hyste medkänsla även med trälarna. Var dock mycket erotiskt lagd och höll sig med många frillor vid sidan av sin mycket överinseende hustru. [NFB, VII/793f; HDH, I/78, 88-91, 101; ES, II/98]