Personakt Antavla

Vsevolod I, Jaroslawitj (Rurikid)

storfurste Kiev. Blev högst 63 år.

Far:Jaroslaw I, den vise (Rurikid) (980? - 1054)
Mor:Ingegärd "Irina, Anna" Olofsdotter (Uppsalaätten) (1000? - 1050)

Född:1030.
Död:1093 13/4.

Äktenskap med Maria "Irina" Monomacha (1032? - 1067)

Vigsel:1046.

Barn:
Vladimir II, Monomach (Rurikid) (1053 - 1125)

Noteringar

Kallad "den rättvise". Blev 1054 furste av Perejaslavl (RUS) och Suzdal (RUS). Besegrade torkerna 1055. Befriade 1059 farbrodern Sudislaw ur det fängelse denne blev satt 1035 av fadern Jaroslaw pga stämpling och förtal. Drog 1060 på stort krigståg, tillsammans med bröderna Izjaslaw, Svjatoslaw och Vseslaw, mot torkerna som flydde för att aldrig återkomma. Besegrades i feb 1061 av polovtserna som härjade vilt innan de drog bort. Grep 1067, jämte sina bröder, genom svek Vseslaw (kusin Brjacheslavs son) som sattes i fängelse, då denne intagit Novgorod (RUS). Besegrades 1068, jämte sina bröder, av polovtser som invarderat landet, och tvingades fly till Kiev (RUS), där de möttes av stadens invånare som ville ta till vapen mot inkräktarna. Besegrade 1073, jämte brodern Svjatopolk, sin bror Izjaslaw som tog sin tillflykt till Polen, varpå Svjatopolk intog tronen i Kiev. Efter att Svjatopolk dött i dec 1076, efter en operation (man skar sönder en svulst) hyllades Vsevolod som storfurste. Slöt 1077 fred med brodern Izjaslaw som återkommit med hjälp av polacker, varpå brodern i juli samma år åter satte sig i Kiev och Vsevolod i Tjernigov (RUS). Förlorade 1078 ett stort slag mot polovtserna och fick fly till sin bror i Kiev, som med sin son Jaropolk, tillsammans med Vsevolod och hans son Vladimir gick tillbaka mot Tjernigov för att möta polovtserna. Besegrade okt 1078 sin äldre bror Izjaslaw, som stupade, varpå han blev furste av Tjernigov och tillika storfurste i Kievriket. Blev 1079 även furste av Rostov (RUS). Var en av de allra sista "kungar av Gårdar" som mottog besök från norden; svenskar och norrmän kallade honom "Vissavald". Regeringen blev synnerligen stormig och påven i Rom sökte förgäves intervenera till förmån för brodern Izjaslaws son, vars tronföljd han garanterat. Schismen mellan romerska och grekiska kyrkan var nu ett faktum, och Roms inflytande i det ortodoxa Ryssland var inte stort, allrahelst som ryssarna vägrade erkänna den helige fadern som kristi ståthållare på jorden. [NNK; ES, II/128]