Personakt Antavla

Birger jarl (Folkungaätten)

riksjarl Sverige, riksföreståndare Sverige. Blev ca 66 år.

Far:Magnus minnesköld (Folkungaätten) (- 1208)
Mor:Ingrid ylva (- 1251)

Född:omkring 1200.
Död:1266 21/10 (Vägö).

Äktenskap med Ingeborg Eriksdotter (Erikska ätten) (1212? - 1254)

Vigsel:omkring 1235.

Barn:
Kristina Birgersdotter (Folkungaätten) (1243? - >1285)

Barn med ?

Barn:
Greger Birgersson (Folkungaätten; oäkta) (- 1276)

Noteringar

Skrev sig till Bjälbo i likanämnd sn (Östg), och var den ledande mannen i Sverige såväl under sin svåger kung Erik Erikssons som sin äldste son kung Valdemars regeringstid. Stod på svärfadern kung Erik Knutssons sida och efter slaget vid Sparrsätra 1247 undanträngde han sin släkting jarlen Ulf fase (Folkungaätten), samt nämnes i mars 1248 som svensk riksjarl, varefter han till sin död var rikets verklige styresman. Vann kyrkans stöd genom samtycke till de reformer (biskopsval genom domkapitel, celibat för präster m.m.), vilka den påvlige legaten Wilhelm av Sabina genomdrev på kyrkomötet i Skänninge 1248. Ägnade sig därefter främst åt att trygga den svenska missionen och kolonisationen i Finland genom ett korståg mot tavasterna och anläggandet av Tavastehus 1250. Synes ha återvänt till Sverige före Erik Erikssons död samma år, och blev i tillfälle att vid konungavalet bevaka sin ätts intressen, där sonen Valdemar valdes till kung. Krossade 1251 vid Herrvadsbro de förbigångna tronpretendenterna Filip Knutssons (f.d. kung Knut långes son) och Knut Magnussons (Folkungaätten) upprorsförsök, lät halshugga dem och konfiskera deras egendom. Genomförde under de närmast följande åren sin ryktbara fridslagstiftning (lagarna om hemfrid, kvinnofrid och kyrkofrid). Under hans tid tillkom förbud mot gävträldom och järnbörd. Mera omtvistad är hans andel i lagstadgandet om systers rätt att ärva hälften mot broder. Lät 1256, till skydd för handeln i Novgorod (RUS), svenska trupper i samverkan med Tyska orden företaga en expedition till floden Narova, där Alexander Nevski tillbakaslog anfallet. Uppträdde medlande i tvisterna mellan Danmark och Norge. Förnyade lübeckarnas handelsprivilegier i Sverige, och sökte främja handelns utveckling genom till Sverige inflyttade tyska köpmän. Har ansetts som Stockholms grundläggare, men något samtida källvittnesbörd finnes ej härom, möjligen var det istället farbrodern jarlen Birger brosa. Begravdes i Varnhems kloster (Vägö). [SBL, IV/418ff, XVI/264; SMV, II/786; ES, II/116]