Robert I, Bruce

kung Skottland. Blev 54 år.

Äktenskap med Isabel, av Mar (- <1302)

Äktenskap med Elizabeth de Burgh (1284? - 1327)

Noteringar

Robert I, utsågs, efter moderns död och faderns avsägelse, okt 1292 till earl av Carrick, och aug 1299 till förmyndare av riket Skottland, samt efter faderns död, 1304, till laird av Annandale. Efter att först ha stridit på engelsmännens sida mot sina egna landsmän, beslöt han efter William Wallace's avrättning 1305, att göra sina anspråk på den skotska tronen och uppträda som kämpe för Skottlands oavhängighet. Blev mars 1306 i Scone krönt till kung av Skottland, sedan han på sin väg dit mördat John Comyn - Skottlands förre regent och det engelska partiets huvudman - i kyrkan i Dumfries; Bruce arrangerade i feb 1306 ett möte med Comyn i franciskanklostret i Glenfriars, nära Dumfries. De gick altargången fram till högaltaret där de knäföll, varefter Bruce anklagade Comyn för förräderi. Efter hård ordväxling, drogs knivar varpå Bruce högg Comyn, som svårt sårad segnade ned framför altaret. Comyns farbror Richard Comyn rusade då fram till sin brorsons försvar, och träffade Bruce's bröstplåt med sitt svärd, varpå Bruce's svåger Christopher de Seton sprang fram och högg ned Richard Comyn. Därefter gjorde kung Edward flera gånger infall i Skottland i syfte att infånga Robert (Christpher de Seton infångades och avrättades), vilken därför i början av sin regering gång efter gång var tvungen att fly till sina västra högländer och till en ö utanför irländska kusten, men återvände snart till fastlandet, samlade sina anhängare och förde nu kriget mot engelsmännen med större framgång, så att han under åren 1307-13 lyckades bemäktiga sig alla slott, som engelsmännen innehade i Skottland, utom Stirling. Framgången berodde till stor del på kung Edward II:s slapphet och dennes strider med de engelska baronerna. För att rädda Stirling, inföll dock kung Edward, 1314, med 25,000 man i Skottland; den skotska hären bestod av endast ca 9000 man infanteri, men kung Robert's och hans medhjälpare Douglas' och Randolph's överlägsna ledning gjorde, att skottarna vann den stora segern vid Bannockburn i juni 1314, ryktbar i krigshistorien såsom det första slag, där fotfolk segrade över en riddarhär. Genom denna seger tryggades både Skottlands självständighet och kung Robert's makt. År 1315 antogs av skotska parlamentet en tronföljdslag för riket, enligt vilken kronan efter utslocknandet av hans manliga arvingar skulle tillfalla hans dotter Marjory och hennes avkomlingar. Hon äktade kort därpå Walter, ärftlig steward av Skottland, och deras son, Robert II, blev den förste kungen av Skottland av huset Stuart. Kung Edward inföll åter, 1322, med en stor här i Skottland, men måste dra sig tillbaka med oförrättat ärende. År 1323 ingick kung Robert för 13 år ett stillestånd med engelsmännen, i vilket han erkändes som kung av Skottland, men 1327 uppflammade striden på nytt, i det att skottarna gjorde ett infall i England. Slutligen blev, 1328, en fred sluten, genom vilken Skottlands självständighet erkändes. Under kung Robert's regering hölls 1326 det första skotska parlamentet, om vilket man säkert vet, att ombud för städerna närvarit. Robert Bruce var inte bara en tapper kämpe och en skicklig härförare, utan även en klok regent, en vis lagstiftare och en för sin tid ovanligt mild och human man. Han dog 1329 av spetälska. [NFB, IV/318f; BSP, I/7f, II/435; ES, II/92]