Constantinos IX, Monomachos

kejsare öst-Romerska riket. Blev ca 55 år.

Äktenskap med Helena Skleraina (- <1034)

Noteringar

Hade pga sin börd en hög ställning i riket (dock ej i regeringen då kejsaren och dennes rådgivare var fientligt inställda till honom pga att hans far Theodosios tidigare ertappats med uppror), var synnerligen förmögen och påfallande ståtlig, varpå de främsta familjerna tävlade om att bli lierade med honom. Fick, efter vigseln med kejsar Romanos III:s systerdotter Helena Scleraina, dock tillåtelse att vistas vid det kejserliga hovet, där han med sitt charmerande sätt lyckades vinna den åldriga kejsarinnan Zoe's hjärta. Blev pga detta 1034, av Romanos efterträdare kejsar Michael IV, falskeligen anklagad och förvisad till ön Mytilene. Dessförinnan hade hans hustru avlidit, varpå han inledde en illegitim förbindelse med hustruns vackra brorsdotter Pulcheria. Befriades, efter Michael IV:s död 1041, av kejsarinnan Zoe, som gav honom en hög post i Grekland. Blev 1042 kallad till Konstantinopel för att bli kejsarinnans make och medregent. Fick av Zoe och dennes syster Theodora (tillika kejsarinna) tillåtelse att installera älskarinnan i huvudstaden, vilken han i början hemligen besökte men sedemera helt öppet, samt överöste med rika gåvor. Fick därefter kejsarinnornas tillåtelse att installera älskarinnan i egen våning i kejsarpalatset, samt officiellt upphöja henne till sebaste (drottning) 1044; vilket dock medförde ett upplopp bland rojalistiska medborgare, vilka dock lugnades och skingrades efter att Zoe talat till dem. Efter att älskarinnan avlidit i sjukdom (bröstvärk och astma) fann han tröst hos prinsessan Irena av Georgien (dtr av kung Demitri Bagratuni) som vistades som gisslan vid hovet. Sina kejserliga plikter överlät han på andra och hängav sig mest åt nöjen, vilket medförde att statsfinanserna sinade, samt utdelade höga ämbeten urskiljningslöst och godtyckligt. Var dock aldrig skrytsam, arrogant eller högmodig, och förlät även sina forna fiender. Umgicks helst med enkla människor, var inte särskilt bildad eller någon talare men beundrade dem som var det. Slog 1042 ned ett uppror lett av general Georgios Maniakes, vilken, efter att ha blivit återkallad från sitt befäl i Syditalien, utropat sig till kejsare och fört sina trupper till Balkanhalvön där denne strax stupade. Tillbakaslog 1043, med hjälp av grekisk eld, ett angrepp av furst Jaroslav av Kiev. År 1047 utropade sig Leon Tornikios till kejsare, hyllades i Adrianopel och marscherade med sin armé mot huvudstaden, som i några månader belägrades utan framgång, varpå denne drog sig tillbaka och försvann ur historien. Själv insjuknade han omkr. 1047 i elakartad ödem och avled efter 8 års lidande, då han sista åren endast var sängliggande.