Personakt Antavla

Harald blåtand (Knytlingaätten)

kung Danmark, syd-Norge. Blev ca 71 år.

Far:Gorm den gamle (Knytlingaätten) (885? - 958?)
Mor:Tyra danabot (890? - 935)

Född:omkring 915.
Död:986 1/11 Jomsborg.

Barn med Åsa (930? - )

Barn:
Sven Otto tveskägg (Knytlingaätten) (955? - 1014)

Barn med Gunhild

Barn:
Tyra Haraldsdotter (Knytlingaätten) (965? - >1000)

Noteringar

Efterträdde (ca 958) sin far som kung av Danmark. Hjälpte (ca 960) sin systerson Harald gråfäll att bli lydkung i Norge, men då denne ej lämnade honom den lovade skatten, lät han (ca 970) sin brorson guld-Harald överfalla och dräpa honom, men beredde strax därefter denne samma öde genom Håkon jarl. Gjorde sig därpå själv till herre i södra Norge och satte Håkon till jarl i det norra. Lät (ca 973) vid Hedeby mörda ett sändebud från kejsar Otto II samt en markgreve och utrotade fullständigt en sachsisk koloni; vilka möjligen var ute efter att ockupera dansk mark. Kejsaren tågade därför 974 med en armé över Danevirke och trängde långt upp i Jylland innan förlikning ingicks, varpå Harald 976, jämte hustru och sonen Sven (som kejsar Otto stod fadder åt), antog kristendomen och lät sig döpas; byggde senare bl.a. den äldsta kyrkan i Roskilde. Grundade i Julin (ön Wollin vid Oders mynning i norra Tyskland) brödraskapet Jomsvikingarna och byggde borgen Jomsborg, där han säges ha blivit tillfångatagen av styr-Björn starke (sveakungen Erik segersälls brorson), och till vem han gav sin dotter Tyra till äkta. Åtföljde (ca 980) styr-Björn på dennes krigståg mot kung Erik i Uppsala; efter att styr-Björn landstigit och satt eld på sina skepp ska Harald dock vänt med sina skepp åter till Danmark, varpå styr-Björn och många av hans män stupade i slaget vid Fyrisvallarna. Kung Erik angrep och annekterade därefter Skåne (ca 981) och förjagade Haralds son Sven tveskägg, som var faderns lydkung där. Sonen Sven, tröttnade dock på Haralds misslyckade politik varpå denne gjorde uppror och avsatte sin far samt utropade sig själv till kung. Harald, som efter sonens uppror levde i exil i Jomsborg, angrep (ca 986) med sina jomsvikingar sonen Sven, men sårades dödligt vid Helgenäs av en pil varpå han återfördes till Jomsborg där han avled. Liket fördes sedan till kyrkan i Roskilde. På den väldiga runsten han reste vid Jellinge över sina föräldrar kallar han sig själv "den Harald, som vann allt Danmark och Norge och gjorde danerna kristna". [NFB, X/1439f; HDH, I/45f; ES, II/97]