Magnus den gode (Hårfagreätten)

kung Norge. Blev högst 23 år.

Barn med ?

Noteringar

Åtföljde vid 4 års ålder sin far i landsflykt till Gårdarike och kom där att bli uppfostrad hos storfurst Jaroslav i Novgorod, som var gift med hans frände Olof skötkonungs dotter Ingegärd. Då danske lydkungen Sven Alfivasson, som efter Olaf den heliges fall vid Stiklastad (1030) av sin far Knut den store av Danmark, fått Norges krona, snart gjorde sig hatad av norrmännen, kallades Magnus tillbaka 1035, och hövdingarna slöt sig till honom. Sven och hans angelsaxiska mor lämnade då landet. Tycks till en början strängt ha farit fram mot faderns fiender, men slog snart om och blev en så mild regent, att han fick tillnamnet "den gode". Vid Sven Alfivassons död (1036) gjorde dennes i Danmark regerande halvbror Hardeknut anspråk på Norges krona, men tack vare kungarnas rådgivare överenskoms, att den, som levde längst, skulle ärva den andres rike. Då Hardeknut dog, juni 1042, blev således Magnus, 18 år gammal, kung även i Danmark. Han tillfogade sept 1043 venderna, som trängt härjande upp genom Jylland, på Lyrskovheden i Slesvig ett tillintetgörande nederlag. Under sin vistelse i Norge insatte Magnus Knut den stores systerson Sven Estridsson som regent i Danmark. Men måste, då denne sökte lösrycka Danmark från Norges överhöghet, flera gånger dra i härnad mot honom. Under ett dylikt tåg avled han ombord på sitt skepp. Såsom ogift, gjorde han vid sin död Sven Estridsson till sin efterträdare i Danmark. Året förut hade han tagit Olaf den heliges halvbror Harald hårdråde till medregent i Norge. [NFB, XVII/505f; ES, II/108]