Sverker d.ä. (Sverkerska ätten)
kung Sverige.
| Död: | 1156 25/12 Västra Tollstad (Östg), Alvastra. |
|---|
Noteringar
Säges vara son till Kol (Karl) som lät uppföra Kaga k:a (Östg), vari denne lät döpa sin hedniske gamle far. Var jarl i Östergötland, men blev i början av 1130-talet, efter den Stenkilska ättens utslocknande, av östgötarna vald till kung. Av västgötar och svear valdes han efter kung Magnus Nilssons död 1134. Han förde en mycket kyrkovänlig politik och flera kloster grundades; år 1143 inbjöd han till godset i Östergötland franska cisterciensermunkar, till vilka han donerade sin gård i Alvastra. Munkarna byggde där ett kloster, enligt senaste modell från Europa. De förlänades också flera gårdar på Visingsö, där de uppförde det s.k. hospitalet, ett härbärge för resande mellan Väster- och Östergötland. Ofta reste munkarna denna väg över Vättern för att besöka det andra cistercienserklostret, som något senare grundades i Varnhem. Sverker tillbakaslog ett danskt anfall mot Småland, vintern 1153-54, och kort därpå torde han verksamt ha understött det lyckade upproret mot den danske kungen Sven grade, vilket leddes av bl.a. Sverkers styvson Knut Magnusson. Sverker mördades då han på juldagsmorgonen 1156 for i släde till julottan i Västra Tollstad k:a, enligt tradition av sin egen körsven. Detta skulle ha skett på uppdrag av den danske tronkrävaren Magnus Henriksson, men då sonen Karl ingick förbund med denne och planlade dråpet på sedemera kung Erik den helige 1159, är det sannolikare att det var Erik som låg bakom dråpet på Sverker. [NFB, XXVII/1284f; ES, II/115]
|