Johan Filipsson (Aspenäsätten)

riddare.

Äktenskap med Ingeborg Svantepolksdotter (Skarsholmsätten) (- <1341)

Noteringar

Nämnes tidigast mars 1272, som riddare, i kung Valdemars sällskap. Valdemar ska, enligt de norska kungasagorna, sedan ha låtit gripa och fängsla honom. Vände sig, då han blivit fri, med klagomål till kung Magnus Lagaböte i Norge, där han hade fristad, vilken misslyckades med förlikning mellan Johan och kung Valdemar. Var sedan Magnus Ladulås man vid dennes uppror, och var ett av de ombud Magnus sände till fredsmötet 1276 vid Göta älv. Är under de följande åren en av rikets främsta stormän, ofta i kung Magnus följe. Det var, enligt Erikskrönikan, kung Magnus förtroende till sin svärfar, greve Gerhard von Holstein, och andra utlänningar, främst Ingemar Nielsen, som gav upphov till det s.k. Folkungaupproret, vilket leddes av Johan och hans bror Birger Filipssöner, deras systers man Johan Karlsson (Fånöätten) samt Filip av Rumby (Rumbyätten). De upproriska överföll 1278 vid Skara (Vägö) drottning Helwigs hov, dödade Ingemar och tillfångatog greve Gerhard. Började därefter belägra Jönköpings hus (Smål), då kungen genom försoning snart lyckades komma ur det farliga läget. Är 1279 åter i kung Magnus följe. År 1280 ska upprorsledarna av kung Magnus svekfullt ha lockats till kungsgården Gälakvist vid Skara (Vägö), där de blev gripna och sända till Stockholm för avrättning. De halshöggs i tornet vid "Norrebroo" i aug 1280. Innehade, jämte brodern Birger, gården Ymseborg i Bäck (Vägö), samt laxfisken i Klarälven i Kil hd (Värm). [ÄSF, I:1/10; SBL, II/395f; DAA, 1916/424; SMV, I/414; ES, III/391b]