Arend Styke

riddare, vitaliehövding.

Barn med ?

Noteringar

Var 1394 med och stiftade en mässa i Stockholms bykyrka. Nämnes 1397 som riddare. Var den mest fruktade och avskydde av vitaliebrödernas blodbesudlade hövdingar, och hemsökte med mord och brand länder och städer runt Östersjön. Härjade långt in i Mälaren, där han bl.a. omkring 1390 brände städerna Enköping och Västerås. Hade under krigen 1392 mellan kung Albrekt och drottning Margrethe, jämte hertig Johan av Mecklenburg och två andra mecklenburgiska adelsmän, tillfångatagit biskop Tord i Strängnäs och fört denne slagen i järn till Stockholm, men blev för övergreppet bannlyst 1399. Påven befallde dock samma år ärkebiskopen i Uppsala att häva bannlysningen och skulle därför dömas av ärkebiskopen i Lund och av biskopen i Lübeck. Överlät 1409 sin patronatsrätt i Stockholms stadskyrka. Blev omkring 1410 hövitsman på Nyköpings hus (Södm), vilket han var ännu 1416. Fick juni 1414 gården Täckhammar i Bärbo (Södm) i pant av Ermegard Johansdotter (Bülow) som säkerhet av ett erhållet lån på 300 svenska mark i Stockholmsmynt.

Släkten Styke uppträder första ggn 1270 i Mecklenburg (DEU) då en Floreke de Stüc är med och beseglar det brev, varmed furst Pribislaw av Wollin gjorde krav på staden Parchim i Mecklenburg till fördel för grevarna Gunzelin och Helmold av Schwerin. En Lupert de Stüke omtalas 1318, och är sannolikt identisk med den Lupertus de Stüke som före 1338 var rådsherre i Schwerin i Mecklenburg. Samt de förmodade bröderna Hennike Stykke och Floreke van Stuken, varav Hennike uppträder tidigast 1354 då han av kung Magnus Eriksson fick godset Helgå i Åbo (FIN), vilket han 1365 sålde till Hartvig Flögh, och Floreke som var hemmahörande i Schwerin i Mecklenburg, och 1358 medlade mellan greve Nikolaus av Teklenburg och staden Schwerin, samt säges 1361 vara dräpt av Lübeckarna. [ÄSF, I:3/304; SOH, 1953/228ff; DAA, 1920/519; SMV, II/715]