Pål Torfinnsson (Orkneyjarl)
jarl Orkney.
Noteringar
Blev efter faderns död (ca 1056) jarl över Orkney som han styrde med yngre brodern Erland. Orkneyinga saga (tidigt 1200-t) beskriver bröderna som "långa, stiliga män, snygga och milda, liknar mer sin mors sida av familjen". Åtföljde 1066 norske kung Harald hårdråde på dennes misslyckade expedition till England där bröderna i Riccall (14 km söder om York) sattes att vakta skeppen medan slaget vid Stamford Bridge utkämpades. Fick efter slaget, där norrmännen besegrats, av den segrande kung Harald Godwinsson fri lejd att med norska överlevare lämna platsen på vilkor att de inte attackerade England igen. Förlusterna var så stora att endast 24 av norrmännens 300 skepp kunde återvända hem. De drog sig tillbaka till Orkney, där de tillbringade vintern. Orkneyinga saga berättar att bröderna levde i vänskap tills dess deras barn nått vuxen ålder, då tvister mellan deras söner ledde till gräl och öppen fientlighet mellan bröderna. Överlät styret av Orkney till brodern Erland och dennes söner under tiden som sonen Hakon befann sig hos sin släkting kung Magnus barfot i Norge. År 1098 for Hakon och kung Magnus till Orkney där kungen avsatte både Pål och Erland som skickades till Norge som fångar, och Erlands söner togs som gisslan. Kung Magnus son Sigurd (8 år) insattes istället som jarl med hjälp av en råds-grupp vari Hakon ingick. När Sigurd blev kung av Norge (1104) insatte denne Hakon som jarl av Orkney. Under vintern 1098 dog Erland som begravdes i Trondheim, och samma år Pål som begravdes i Bergen. [ORS; ES, II/80]
|