Andrew Wood

laird Largo; amiral, riddare. Blev ca 60 år.

Äktenskap med Elizabeth Lundie (- 1515?)

Noteringar

Sjökapten och köpman född i Leith, Edinburgh (GBR), inhyrdes av kung James III av Skottland att skydda handeln mellan Skottland och Holland. Han var sin tids störste och mest fruktade sjöfarare. I juli 1477 arrenderade han land vid Largo, Fife (Skot), av kungen. År 1481 försvarade han Dumbarton mot en flotta utsänd av kung Edward IV av England, och pga detta fick han (och hans ättlingar) i mars 1483 i belöning, av kung James, pga obetalda löner och plikttrogen tjänst till lands och sjöss, markerna kring Largo som förläning och gjordes till väpnare. I jan 1488 var kung James III tvungen att ta sin tillflykt ombord på Woods skepp, då kungen blev kastad av hästen och hamnat i händerna på de upproriska lorderna. Wood mottog kungen på sitt skepp, och förde honom tvärs över Forth. För den tjänsten fick han i mars samma år ytterligare en förläning i Largo. Wood blev efteråt tillkallad inför lorderna, och det sades att han sagt att lorderna var förädare som han hoppades se hängda, men detaljerna är osäkra. Han blev kvar i Forth och förde befälet över två av kungens skepp, Flower och Yellow Caravel (bägge på ca 300 ton), när han juni 1488 deltog i slaget vid Sauchieburn. Han skeppade där undan sårade soldater över Forth. Vad med säkerhet är att han väldigt snart, juli 1488, accepterade revolutionen. Våren 1489 trängde fem engelska sjörövarskepp in i Clydefjorden, men den nye kungen Jakob IV sände mot dem två av sina örlogsskepp, Flower och Yellow Caravel, under ledning av Wood, som besegrade sjörövarna i öppen kamp och förde under skottarnas jubel de fem fartygen som byte till Leiths hamn. Henrik VII, som nu var kung i England, kunde inte smälta denna smälek. Han skickade ut tre stora skepp under kapten Stephen Bulls ledning med order att gripa kapten Wood och föra honom död eller levande till London. Bull mötte de skotska skeppen i River Forth, i aug 1490, vilka var på återväg från Flandern. Det blev en våldsam drabbning, som slutade med en ny seger för Wood. I belöning fick han i maj 1491 ytterligare en förläning i Largo, med hänsyn av hans tjänster och förluster, och faktum av hans stora utgifter då han sysselsatte sina engelska (krigs-) fångar till försvarsarbetet i Largo så att de bättre kunde stå emot de pirater som invarderat landet. Efter slaget vid Flodden sändes han till Frankrike att invitera hos hertigen av Albany för att få denne till bundsförvant till skotska kronan. Hittils har hans titel varit väpnare men vid nästa beviljande av förläning, feb 1495, är han riddare och därför får antagas att han mellan 1491-95 fått riddarslaget och blivit adlad. Han verkar ofta ha varit tjänstgörande hos kungen, och ha kombinerat statliga och privata uppgifter för de förmän som arbetade i statlig tjänst. År 1497 hade han kontrollen över byggandet av Dunbar slott, det är sagt att han senare hade kontrollen över byggandet av skeppet Great Michael - på sin tid världens största skepp - och varit dess principielle kapten med Robert Barton som hans skeppare. År 1513 deltog han i den stora företaget att tillfångata Donald Dubh, Lord av The Isles, genom att på sina två skepp, Flower och Yellow Caravel, föra kungens soldater, emedan kungen själv tog landvägen med sina trupper. Dubh hölls sedan fången i 40 år, och Wood belönades härför med titeln "Clan Chief of MacDonald", vilken titel sedan innehades av släkten Wood till 1661 då Laird Sir John Wood avled. Andrew Wood var en man med många och goda meriter, beprövad rådman med tilltro hos kungen. Han avled på våren 1515 mellan pingst och midsommar, emedan hans hustru var sjuk när han lämnade henne. [DNB, LXII/348f; Wood: East Neuk of Fife (1864)/6ff, 27ff; Anderson: The Scottish Nation (1866), III/669ff; Åberg: Skottland (1956)/93; CWS]