Personakt Antavla

Otto II, den röde (Liudolfinger)

kejsare tysk-Romerska riket. Blev högst 28 år.

Far:Otto I, den store (Liudolfinger) (912 - 973)
Mor:Adelheid, av Burgund (Welf) (>931 - 999)

Född:955.
Död:983 7/12.

Äktenskap med Theophano Skleraina (956 - 991)

Vigsel:972 14/4.

Barn:
Mathilde, av Tyskland (Liudolfinger) (974? - 1025)

Noteringar

Kröntes till tysk kung (961) under faderns livstid, romersk kejsare (967), och övertog vid dennes död (973) utan motstånd regeringen. Sökte, liksom fadern, sitt största stöd av kyrkan och fullföljde även i övrigt dennes politik. Kusinen hertig Henrik av Bayern sammansvärjde sig med biskopen av Freising och hertigarna Boleslaw av Böhmen och Mieszko av Polen. Lät därför på en herredag (975) förklara Henrik förlustig sitt hertigdöme, som denne inte lyckades återvinna under Ottos livstid. Upptagen av dessa och andra svårigheter inom Tyskland, begagnade sig danskarna att (974) härjande rycka över gränsen, varför han sedan lät en stor här rycka in i Jylland. Kung Lothar av Frankrike gjorde (978) ett försök att återvinna Lothringen, men även detta angrepp avvisades; Otto trängde med en tysk här ända till Paris, och vid freden (980) förblev Lothringen i hans händer. År 980 begav sig han och hustrun till Italien, över Rom drog han till södra Italien i avsikt att utvidga sitt herravälde över hela halvön. Var nära att (982) besegra sarasenerna nära Cotrone i Kalabrien, men blev till ett förkrossande nederlag. Budskapet om nederlaget fick svåra följder. Danske kung Sven härjade vid Elbe, slaverna reste sig allmänt, och Hamburg plundrades, varpå frukterna av det missions- och kolonisationsarbete som fadern inlett omintetgjordes. Han uppgav emellertid inte sina syditalienska planer, men avled plötsligt mitt under förberedelserna till ett nytt fälttåg. Han var rikt begåvad, överträffade sin far i bildning, men saknade dennes mogna försiktighet. [NFB, XX/1101f; ES, 1:1/3]