Harald hårfager (Hårfagreätten)

kung Norge. Blev ca 78 år.

Barn med Gyda Eriksdotter (856? - )

Barn med ?

Noteringar

Efterträdde fadern endast 10 år gammal (ca 865). Åtskilliga av de småriken, som fadern underkuvat, sökte begagna sig av hans ungdom för att återvinna sin självständighet; men med hjälp av morbrodern Guttorm tvingade han dem att åter ge sig. Då han någon tid därefter friade till en mäktig kvinna vid namn Gyda och fick ett hånfullt svar, ska han ha avlagt det löftet att varken klippa eller kamma sitt hår, förrän han lagt hela Norge under sin spira. Han gick först över Dovre, varest han fick hjälp av Håkon Grjotgardsson, som sedan blev hans förnämste jarl och bodde på Lade vid Trondhjem. Därefter underkuvade han det västanfjällska Norge, erövrade Värmland från den svenske kungen och besegrade i slaget i Hafrsfjord (872) de sista småkungarna, som förenat sig mot honom och som synas ha fått hjälp av de till Irland utflyttade sjökungarna. Därefter lät han, berättar sagan, Ragnvald Mörejarl klippa hans hår och som sedan gav honom namnet "hårfager", medan han förut burit öknamnet "luva". Harald avhände bönderna deras odal, dvs. äganderätt till jorden, samt tvang dem att betala skatt, och när många av missnöje däröver utvandrade till Island, Färöarna, de skotska öarna samt Normandie, indrogs deras gods till kronan, varpå han tillsatte en jarl i varje fylke; under varje jarl stod fyra eller flera hersar (senare kallade ländermän). Emedan de utvandrade norrmännen gång på gång gjorde härtåg till sitt gamla fäderneslands kuster, drog Harald (ca 874) över havet där han underkuvade Orkney- och Shetlandsöarna. Omkr. 905 delade han riket mellan sina många (enligt sagorna 20) söner, vilka alla fick kunganamn, men gjorde sin mest älskade son, Erik blodyx, till överkung. Härmed undergrävde han det enhetsverk han lagt grunden till, då han återstoden av sitt liv fylldes av sönernas brödrastrider. Harald dog 933 och är höglagd på gården Hauge i närheten av Haugesund. [NFB, X/1441; ES, II/105]