Heinrich I, fågelfängaren (Liudolfinger)

kung öst-Franken, hertig Sachsen. Blev ca 51 år.

Äktenskap med Mathilde den heliga, (Immedinger) (>894 - 968)

Noteringar

Efterträdde 912 sin far som hertig av Sachsen. Efter att ha stridit mot kung Konrad I, blev han (918) ändå på kungens dödsbädd utsedd till dennes efterträdare. Hyllades (919) i Fritzlar av frankens och sachsens stormän som kung, samt erkändes efter hand även av Schwaben (920), Bayern (921) och Lothringen (925), varpå de tyska stammarna förenades till ett rike, som dock vid denna tid oroades av ungrare, slaver och danskar. För att vinna tid att sätta sig i försvarstillstånd avslöt han (924) ett nioårigt stillestånd med ungrarna, befäste en mängd orter samt härdade sina trupper genom flera fälttåg mot slaverna, varunder han erövrade Brennabor och gjorde Böhmen skattskyldigt (929). Sedan stilleståndstiden utgått, slog han ungrarna (933) i trakten av Merseburg så grundligt att Tyskland under en följd av år var förskonat från deras härjningar. År 934 besegrade han kung Gnupa i Hedeby (Slesvig) och återställde gränsen vid Slien. Umgicks i slutet av sitt liv med planer på ett tåg till Rom, men avled i Memleben (936) innan han hunnit sätta dem i verket, och begrovs i Quedlinburg. Att han under en fågeljakt påträffats av Eberhard och i följd därav erhållit tillnamnet "fågelfängaren" är en först på 1100-talet uppdykande sägen. [NFB, XI/449f; ES, 1:1/3]