Personakt Antavla

Inge Stenkilsson (Stenkilska ätten)

kung Sverige. Blev ca 60 år.

Far:Stenkil (Stenkilska ätten) (- 1066)

Född:omkring 1050.
Död:omkring 1110 Gudhem (Vägö), Ingatorp.

Barn med ?

Barn:
Kristina Ingesdotter (Stenkilska ätten) (1079? - 1122)
Katarina Ingesdotter (Stenkilska ätten) (1107? - )

Noteringar

Blev omkr. 1079 av svearna i Uppsala vald till kung, varpå brodern Halsten var kung i Västergötland. Var en ivrig kristen och flera biskopar tillsattes, kyrkor byggdes och brev utväxlades (1080) med påven Gregorius VII. Då han avskaffat blotandet och påbjöd kristendomens införande och på tinget (omkr. 1084) vägrat uppge dessa åtgärder blev han under stenkastning fördriven, varefter hans svåger blot-Sven i stället togs till kung av svearna och Inge for till Västergötland. Tågade 1087 med en här mot den gård där Sven uppehöll sig, satte eld på gården och nedhögg Sven då denne kom ut. Ska senare samma år ha anfallit och dräpt blot-Svens son Kol (Karl) som efter faderns död av svearna valts till kung. Blev så ensam svensk kung varpå han återinförde kristendomen och brände ned det gamla hednatemplet i Uppsala, som ersattes med en kyrka. Tvistade med kung Magnus barfot av Norge om de bägge rikenas gränsdragningar, men fred slöts i Konungahälla (nu Kungälv) sommaren 1101 under bemedling av kung Erik ejegod av Danmark. Härvid förmäldes Magnus med Inges dotter Margareta, som sedan kallades "fredkulla". Skildras som lång och ståtlig, ehuru de andra monarkerna ingalunda var småväxta. Även hans norska fiender måste medge att han var ett hövdingaämne, rättvis och manhaftig, men ändå högsint, mild och fri från varje partikularistisk avund. Hans bild står som en av de stora härskarprofilerna i svensk hävd. Säges jämte hustrun ha grundat Vreta kloster och dit donerat flera gårdar i Östergötland. På Hångers ödekyrkogård i Bjurum (R) finns en gravsten som tillskrives honom, men kvarlevorna ska sedan ha flyttats till Varnhems kloster, vars gravsten tillkom först på 1600-talet. [SBL, XIX/779f; NFB, XII/620f; ES, II/115]