Personal Record Pedigree Chart

Johannes Olaus Sevallius

Kyrkoherde. Was 74 years.

Father:Olaus Olai Sudermannus ((1500-t) - 1630?)
Mother:NN (- 1608)

Born:1604 24/6 Sevalla (Väsm)
Dead:1679 14/2 Tortuna (Väsm)

Marriage with Anna Björk (1603 - 1676)

Marriage:1638 Västerås (Väsm)

Children:
Johannes Johannis Sevallius (1639 - 1698)
Gabriel Johannis Sevallius (1641 - 1692)
Olof Sevallius (1643 - 1719)
Andreas Sevallius (1645 - 1655)
Daniel Sevallius (1648 - 1651)
Sara Sevallia (1650 - >1717)
Samuel Sevallius (1652 - <1653)

Notes


Började vid sex års ålder att läsa i hemmet, kom 1618 till Västerås trivialskola och 1621 till Strängnäs samt återvände 1624 till Västerås. Inskrivs 1625 12/11 i Uppsala akademi och blir 1628 21/6 efter återkomsten 1:e notarie i Cl. Mathematica. Fortsätter de följande åren i gymnasiet och avlägger därunder prästexamen 1631 21/10, blir 1632 5/9 diakon som den främste av tre och huspredikant hos biskopen, blir fil.kand. 1633 25/6 och prästvigs 1634 13/2, varpå han blir sacellan i biskopens prebende Lundby. Blir 1638 18/8 hospitalssyssloman och 2:e sacellan i Västerås med tillträde 1/11. Var 1640 9/10 en av de tre som Arboga önskade till sacellan. Väljes 1642 2/3 till domkyrkosyssloman och tillträder 1/5. Begärdes 1643 25/2 av Tillberga till kyrkoherde, men Domkapitlet föredrog en annan. Sätts 1649 22/8 på 1:a rummet till Tortuna pastorat, som han tillträder 1650 1/5. Var 1652 riksdagsman i Stockholm. Sätts 1654 31/3 på 2:a rummet till Björksta, dock utan resultat. När detta pastorat ånyo blev ledigt 1663, begärde han, såsom svåger till avlidne pastor, att få övertaga pastoratet till hjälp för sterbhuset, vilket omedelbart bifölls. Att han likväl icke kom dit sammanhängde med att greve G.A. Banér på Målhammar sökte få sin huskaplan utnämnd, varför han förblev i Tortuna till sin död. Utgången av björkstafrågan bidrog kanske till, att han 1663-64 var angripen av melankoli. Efter tillfrisknandet gav han till kyrkan 12 dlr "till tacksamhetstecken för det att Gud nådeligen haver förmerat hans krafter". Från 1670 antecknas han i mantalslängderna som dödssjuk eller sjuklig och sängliggande och hade vicepastor. Omdömet om honom vid hans död lydde: "Han haver vandrat still; var man ock så väl fägnat, som honom lidit till; de torftig alltid hägnat".