Personakt Antavla

Ambros Marcusson Keyser

Bergsman, nämndeman. Blev ca 92 år.

Far:Marcus Keyser

Född:omkring 1520.
Död:1612 2/2 Ramsberg (Väsm).

Barn med Nn

Barn:
Nn Ambrosdotter (1545? - )

Noteringar

Även kallad Ambros Tysk, bergsnämndeman och grundare av Ramsbergs församling samt ägare till Ramshyttan. Inkallades till Sverige av Gustav Vasa att förbättra svenska järntillverkningen och anlände 1547 till vad som nu är Ramsberg. Genealogen m.m. friherre Daniel Tilas skrev år 1768 härom: "Hela Ramsbergs socken var ej ännu till på 1540-talet. Alltsammans lydde då under Fellingsbro socken och den trakten, som nu ligger kring kyrkan, och är en stor bygd, var då en pur ödesmark. Vid den tiden eller 1547 kom hit upp en tysk vid namn Ambrus Markusson Keijser, och hade par andre sine landsmän, Seppenfelt kallade, med sig, som lade an först masugn och sedan hammarsmide der nu Ramshyttan ligger; tog upp hemman af ris och rot, och sedan med kung Johans tillstånd bygde kyrkan och fick socken för sig sjelft afskilder; så att man med ovedersägliga skäl kan bevisa, både att Keijser med sine barn och mågar Seppenfeltar peuplerat denna socken." Kulturforskaren Johan Johansson skriver i Berghistoriska samlingar (1895) att Ambros möjl. anlände Ramshyttan som anhörig - måg - och biträde åt Gustav Vasas kanongjutare mäster Jürgen Zingelbring. Nämnes 1556 i kronans jordebok som delägare av Ramshyttan tillsammans med Jürgen Zingelbring och Hans Pipere. Enl. Älvsborgs lösen 1571 framgår att han erlade det näst högsta beloppet i västra Västmanland - 90 lod silver, åtta pund koppar, fem hästar, fyra oxar, en ungnöt och 20 getter. Finns 1574 uppförd för resterande hammarskatt för den av Jürgen Zingelbring grundade Gamle Hammaren, därför troligt att Ambros även var delägare i denna hammare vilken sedan kom att bilda Ramshytte bruk. Gamla hammaren finns på Gabriel Thorings Landt Carta från 1688 över Ramshytte sn. Erhöll skattefrihet av Johan III i brev daterat 1587 20/8 och Karl IX uppmanar vederbörande befallningsmän samt borgmästare och råd i städerna att "the äro honom opå rettwisennes wägne behielpelige" i hans privata skuldindrivningar i brev daterade 1606 2/4. På manslinjen kallade sig släkten senare Ramberg.