Per Månsson Utter

Sekreterare, släktforskare. Blev 57 år.

Äktenskap med Margareta Andersdotter (1568? - 1611)

Noteringar

Till Navsta i Torsvi (Uppl), som han fick i livstidsförläning före 1592 och å vilket han erhöll ärftligt frälse i feb 1611, Kolstad i Risinge (Östg), som han erhöll i förläning av hertig Johan i okt 1613, samt Hult i Kvillinge (Östg) och Uttersberg i Krokek (Östg). Tjänstgjorde i k. kansliet med säkerhet från 1584 (måhända tidigare) till 1588 som biträde hos Rasmus Ludvigsson, som under sin vård hade de indragna kyrko- och klosterarkivalierna. Kvarstod sedermera i kansliet till i nov. 1593. Förföljd av hertig Karl såsom misstänkt för sympatier för kung Sigismund, men höll sig dold på landet. Benådad på kungens dödsbädd 1611. I hertig Johans av Östergötland tjänst som kammarråd. Återinträdde efter dennes död i mars 1618 i k. kansliet. Arkivsekreterare hösten s.å. Död i sept 1623 av pesten, innan det adelsbrev, varpå han fått kung Gustaf II Adolfs löfte, hann uppsättas, begraven i Risinge kyrka. Han är den bekante arkivmannen och genealogen, vars största arbete är de i handskrift i riksarkivet befintliga Collectanea genealogica. Om honom berättas, att han i moderlivet tyckts gråta samt att han i barnaåren, under det han med sina bröder lögade sig i en sjö, nedfallit till botten, där han först skall på tredje dagen med en båtshake, den han grep fast uti, blivit upphämtad och varit vid liv, emedan en väderblåsa satt sig omkring huvudet på honom. Han måste efter kung Sigismunds nederlag vid Stångebro hålla sig undan, under det han med mycken iver efterslogs av hertig Karl, som lät utgå lysning om hans fasttagande mot belöning och gömdes då av en vän, en präst på landet, först i hans nattstugukammare och sedan, efter det en piga där velat bryta sig in för att stjäla, i ett skåp i sakristian, där prästen och hans hustru ensamma gåvo honom mat, men där han likväl blev efter några års förlopp upptäckt av klockaren, som en natt märkte, att det brann ljus i sakristian samt lät gripa honom och föra honom till kung Karl IX. Insattes av denne i ett svårt, tvåårigt fängelse på Nyköpings slott, under det rannsakningen försiggick. Blev därefter av kungen, som glömt hans namn och kallade honom den "Gamla Grå", framkallad och fick nåd. Bodde sedan på sin egendom Uttersberg, till dess han åter för sin redlighet och skicklighet blev inkallad i tjänst. Räknas som den svenska genealogins fader, vars verk Collectanea genealogica var hans största arbete. Var, jämte Axel Oxenstierna, upphovsman till Riksarkivet och blev dess första riksarkivarie.