« Skyddad identitet | Startsidan | Smort tangentbord »

15 november 2003

Rätten till för barn?

Mer ur tidningen Kvinnotryck, utgiven av Roks. Nej, jag är inte medlem – om någon nu undrar, men tidningen prenumererar jag på.

Rätten till ett barn, en bok av Anna-Carin Pihl och Tina Thunander, Prisma bokförlag. Boken innehåller svidande kritik mot vårt rättsväsende.

Domstolar dömer till gemensam vårdnad mot den ena partens vilja, trots bevisad eller misstänkt våld mot andra i familjen och sexuella övergrepp mot barnen.

Mats Sjösten är en man med åsikter. Åsikter är föralldel inget fel att ha. Det har jag ofta, om allt och möjligt. Men jag är ingen chefsrådman. Jag kan inte påverka händelsernas gång. Det kan han. Det är även han som varit med och tagit fram 1998-års föräldrabalk. Numera sitter han med som expert i den vårdnadskommitté som ska kritiskt granska en lag han själv tagit fram.

Exempel på uttalanden:

Saknas bevis har misshandel eller incest inte skett. Ingen dom – ingen skuld.
Min kommentar:
Det är sällan någon tar någon på bar gärning när det gäller sexuella övergrepp. Men likt förbenat pågår de, i en omfattning som vi bara kan ana. Familjen kan i princip vara både gul- och blåslagen – gång efter gång, men finns det inte åklagare som ids driva målet är mannen alltså oskyldig och därmed oskyldig? Jag har skrivit om detta förut i min Reload att åklagare inte driver mål, trots uppenbar fara för liv och lem för den som utsätts för det. Många kvinnor som dödas har x antal inlämnade polisanmälningar med sig i graven, som ingen brytt sig om.

En pappa som dömts för att ha slagit sin fru ska få träffa sina barn lika mycket som en pappa som inte misshandlat sin fru. Även om mamman hävdar att barnen misshandlats. Saknas bevis för denna anklagelse så är han inte farlig för sina barn.
Min kommentar:
Vem avgör om barnen far illa? Vore det inte lämpligt med lite mer kvalificerade utlåtande än att en okunnig rätt ska bedöma detta?

Misshandel kan vara okey – inför lagen. Ett slag i kvinnans ansikte kan inte diskvalicera mannen från att få vårdnaden om barnen. Visserligen är slaget oförlåtligt – men lagen måste kunna tillåta lite våld.
Min kommentar:
Nolltolerans är vad som ska gälla. Bara det faktum att man gått så långt som att låta trytande argument övergå i våld är en varningssignal. Ja, detta gäller både män och kvinnor givetvis. Däremot måste man få freda sig. Det är kanske det männen gör som slår? Fredar sig? Mot vadå kan man undra förstås. Låter lite som de extrema mansgruppernas motivation och förklaring till att de misshandlat sina ex. En kvinna som säger emot anses vara provocerande. Då är det tillåtet att bruka våld. En kvinna som umgängessaboterar ska också tåla att bli påbucklad?

I december år 2004 ska förslagen till förändringar i föräldrabalken läggas fram. Jag kan bara bäva för hur förslaget kommer att se och tacka min lyckliga ost att jag inte är fertil längre :). Jag kommer inte att drabbas med andra ord. Men tusentals efter tusentals barn och kvinnor kommer att drabbas. Sanna mina ord.

// Annica Tiger - med åsikter, men utan makt att påverka.

Annica Tiger november 15, 2003 5:41 EM