12 januari 2004
Schavott
Att spela in samtal på band och sedan lägga ut dem på nätet börjar bli vardagsmat. Förut kunde man oftast se det exklusivt på hemsidor som beskrev smutsiga vårdnadstvister, gjorda av förfördelade män som allt som oftast anklagade sina ex. för umgängessabotage, istället för att kanske pilla sig lite i naveln och försöka se världen ur ett annat perspektiv och se sin egen roll i det hela – istället för att hänga ut sin smutsiga byk. Ett mynt har alltid två sidor. Allt är inte bara svart eller vitt.
Numera verkar inspelade samtal användas i andra sammahang. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag läser om denna man, som gjort till sin livsuppgift att hänga ut bl.a Falkenbergs politiker. Till vilken nytta kan man ju undra? Jag undrar det fortfarande även efter att ha läst materialet på hemsidan i fråga. Det var inte mycket jag förstod, mer än att jag kan förstå att de som utsätts för detta reagerar och agerar.
Förtal faller normalt inte under allmänt åtal. Enligt åklagare i Halmstad blir det ett åtal ovan, eftersom det är tjänstemän som hängs ut. Det är säkerligen inte roligt att utsättas för förtal som tjänsteman, men det är inte roligare att utsättas för det som privatperson heller. Agda som pekas ut som medlem i Hells Angels och påstås ska ha begått en hel hoper brott har ingen nytta av att göra en formell polisanmälan, eftersom inget kommer att hända – även om den mottagande polisen anser så. Åklagaren lär göra en s.k avskrivning, dvs. ingen förundersökning inleds. Kurt som anklagas (och hängs ut på ett flertal forum) för att vara smygpedofil lär inte heller ha någon större lycka i sina strävande efter att få upprättelse. Kreti och pleti hänvisas till civilrättsliga mål. Det borde vara tvärtom. Tjänstemän har företag/myndigheter bakom sig. Vad har privatpersoner?
// Annica Tiger
Annica Tiger 12:12 EM | Google
E-post på vift
Det verkar inte vara speciellt säkert att ha en @home.se-adress. En diskussion på en mailinglista ger vid handen att det verkar vara vanligt att mailen hamnar fel inom/från @home.se. Så, har du en @home.se-mailadress, sänd ej eller ta inte emot mail du absolut inte vill dela med andra än mottagaren/sändaren. Jag har tack och lov ingen sådan mailadress. Har du?
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:21 FM | Google
Skjutglada
Det skjuts alldeles för mycket i Sverige. Nuförtiden. En del hävdar att det är tvärtom, men det är nog mer på skämt. Hoppas jag. Jag tycker det känns otryggt när allt fler verkar ha tillgång till skjutvapen. Jag tror inte att alla förstår vilken skada och framförallt vilken potentiell fara det är för andra att de beväpnar sig, lagligt eller olagligt. Ett urartat slagsmål, en fylla, en snedtändning kan bli så oerhört katastrofal om ett vapen finns lättillgängligt till hands.
Jag minns när jag var och provade på pistolskytte för ett tag sedan. Jag blev enormt rädd och fruktansvärt osäker när jag stod med en revolver i handen, trots att den var oladdad. Dessa känslor som dessa vapen väckte inombords förvånade mig. Jag kände direkt att det var nog inte någon sport för mig. Döden var för närvarande, för påträngande. Ett handhavandefel – och skulle inte längre vara någon lek. Det låter antagligen fånigt. Det är antagligen fånigt. Men det var så det kändes. Jag har för stor respekt för dödliga vapen. Kalla mig feg eller vad som helst. Men skjutvapen tycker jag inte om. Nu vet jag det. Sedan må släkten innehålla hur mycket jägare och pistolskyttar som helst.
Helgens facit. Berusad avvisad kroggäst återvänder och skjuter mot gäster och ordningsvakter. Villafest slutar i att en av gästerna skjuts och en annan knivskärs. En "sektliknande" utbrytarfilial av Filadelfia utsätts för ett mordförsök och en dödsskjutning. Detta bara under en helg. Ser man på hela året är det skrämmande siffror. Svartsjukedraman. Bråk som urartar. Hämndaktioner. Kriminalitet. Det händer numera så ofta nästan att man knappt reagerar längre. Det börjar bli lite som i USA, det förlovade landet när det gäller vapenliberalism. Där är det en demokratisk rättighet att få vara beväpnad. Det blir som en nedåtgående spiral. Är alla beväpnade, måste alla vara beväpnade – för att skydda sig mot alla andra som är beväpnade.
// Annica Tiger