« Håller tummarna | Startsidan | HellTest »
14 januari 2004
En långlivad fluga
"Internet är en fluga som kanske blåser förbi. Jag tror inte att folk i längden kommer att vilja ägna så mycket tid, som det faktiskt tar, åt att surfa på nätet" – Ines Uusman 12 maj 1996, då IT-ansvarig minister.
Nu med facit i hand vet vi att Internet inte är en fluga som kanske blåser förbi. Internet är numera en del av vårt vardagsliv. Men hänger lagstiftningen och dess tillämpning med? Finns det resurser som klarar av att hantera nuvarande situation? Eller håller Internet på att utvecklas till ett laglöst land?
Internet är en spegel av vårt samhälle – på både gott och ont. De handlingar och det material som tidigare nådde en trängre krets (och därmed inte ställde till så stor skada) är numera åtkomligt ett musklick bort och kan lätt delges en hel värld.
Det är numera lättare att köpa/sälja narkotika via nätet än att göra det på Sergels Torg. Piratkopieringen av musik och filmer har ökat lavinartat. Nätverk för pedofiler, zoofiler och andra aktörer är enkla att bygga upp på nätet. Förtal och kränkningar av den personliga integriteten på Internet blir allt vanligare. Här nedan listas bara en bråkdel av den problematik som föreligger:
* Förvanskning av information som antingen passerar (sladd) eller mellanlagras (e-post, news), eller ligger stadigvarande (webbsidor, programvara).
* Portscanning och försök till obehörig inloggning.
* Förvanskning av tidsinformation.
* Uppspelning av inspelad ("gammal") information i syfte att tillskansa sig icke avsett tillträde till eller fördelar från resurser.
* Förtal och kränkning av den personliga integriteten.
* Spam (oönskad reklam via e-post och news).
*Modemkidnappning och utnyttjande av tredje persons datorresurser utan personens uttryckliga medgivande.
* Hindrande av kommunikation (paketfilter, portfilter) i syfte att tillskansa sig affärsmässiga fördelar (Internetleverantörer som "stryper" portar för att man skall vara tvungen att gå via deras portaler).
* Användningen av Spyware/Malware för inhämtning av personuppgifter och användarmönster utan personens uttryckliga medgivande.
I Internets barndom försökte många aktörer reglera nätet genom att hänvisa till nätetiketten, vilken i mångt och mycket följde de pressetiska reglerna och synen på god publicistisk sed. Tyvärr har detta slutat att fungera sedan många år tillbaks.
De flesta Internetleverantörer/operatörer vill numera ha polis, åklagare och domstol bakom sina beslut. Helt enkelt för att de tidigare har fått löpa gatlopp för att de valt att stänga av kunder enligt avtalsvillkor och gällande nätetikett och de vill inte längre agera som domare och bödel. Tanken bakom en eventuell självreglerande verksamhet på Internet stöter redan här på problem.
De som drabbas av nätets avigsidor får allt svårare att få upprättelse eller hjälp då varken polis eller åklagare har resurser eller kunskap att vara behjälpliga. Det finns inga motsvarande instanser som andra media har som skyddsnät kring sin verksamhet.
Om inget görs åt detta faktum har vi inom något år ett Internet som kan rubriceras som rena rama Vilda Västern. Är det den utveckling vi vill ha? Eller ska resurser läggas på att förhindra detta? Frågan är öppen!
// Annica Tiger
Annica Tiger januari 14, 2004 4:20 EM