« Surfa svart | Startsidan | E-post på vift »

12 januari 2004

Skjutglada

Det skjuts alldeles för mycket i Sverige. Nuförtiden. En del hävdar att det är tvärtom, men det är nog mer på skämt. Hoppas jag. Jag tycker det känns otryggt när allt fler verkar ha tillgång till skjutvapen. Jag tror inte att alla förstår vilken skada och framförallt vilken potentiell fara det är för andra att de beväpnar sig, lagligt eller olagligt. Ett urartat slagsmål, en fylla, en snedtändning kan bli så oerhört katastrofal om ett vapen finns lättillgängligt till hands.

Jag minns när jag var och provade på pistolskytte för ett tag sedan. Jag blev enormt rädd och fruktansvärt osäker när jag stod med en revolver i handen, trots att den var oladdad. Dessa känslor som dessa vapen väckte inombords förvånade mig. Jag kände direkt att det var nog inte någon sport för mig. Döden var för närvarande, för påträngande. Ett handhavandefel – och skulle inte längre vara någon lek. Det låter antagligen fånigt. Det är antagligen fånigt. Men det var så det kändes. Jag har för stor respekt för dödliga vapen. Kalla mig feg eller vad som helst. Men skjutvapen tycker jag inte om. Nu vet jag det. Sedan må släkten innehålla hur mycket jägare och pistolskyttar som helst.

Helgens facit. Berusad avvisad kroggäst återvänder och skjuter mot gäster och ordningsvakter. Villafest slutar i att en av gästerna skjuts och en annan knivskärs. En "sektliknande" utbrytarfilial av Filadelfia utsätts för ett mordförsök och en dödsskjutning. Detta bara under en helg. Ser man på hela året är det skrämmande siffror. Svartsjukedraman. Bråk som urartar. Hämndaktioner. Kriminalitet. Det händer numera så ofta nästan att man knappt reagerar längre. Det börjar bli lite som i USA, det förlovade landet när det gäller vapenliberalism. Där är det en demokratisk rättighet att få vara beväpnad. Det blir som en nedåtgående spiral. Är alla beväpnade, måste alla vara beväpnade – för att skydda sig mot alla andra som är beväpnade.

// Annica Tiger

Annica Tiger januari 12, 2004 7:11 FM