« Uppgång? | Startsidan | Ny sängkamrat »

24 februari 2004

Självmord

Lilla vän, hur är det fatt?
Det är ju kallt som fan i natt.
Varför är din hals så röd?
Lilla vän, du är ju död!

Varför har du tatt ditt liv?
En sån slö och skitig kniv...
Är du inte riktigt klok!?
Lilla vän, vad har du gjort?

Vad är detta för en tid
då dom unga tar sitt liv?
Vad är dette för ett land
som bär döden i sin famn!?

Björn Afzelius
Flickan i snön från Innan tystnaden (1982)

Barnen är vår tillgång. Vi ska värna om barnen. Det gör vi inte i Sverige. Sedan får alla andra påstå motsatsen om så önskas. Vi tvingar barn att umgås med föräldrar som begått sexuella övergrepp mot dem. Bara det är en het potatis som jag skrivit mycket om i mina dagsanteckningar.

Jag läste artikeln i Aftonbladet om Malin. En ung tjej på fjorton vårar som ingen relevant vård får för sina problem. Hon har ätstörningar, en vilja att skada sig själv genom att skära sig med rakblad och har dödslängtan.

Antalet unga flickor som vill ta sitt liv har tredubblats sedan 2002 enligt BRIS. Trots att allt fler unga mår allt sämre får inte barnpsykiatrin de resurser som krävs för att kunna hjälpa dem. De unga hamnar mellan stolarna.

Vi vet ju sedan Anna Lindh-mordet, vansinneskörningen i Gamla stan, den lilla flickan som dödades vid dagis och mannen som dödade och skadade flera vid T-banan – att många vuxna mår dåligt. Resurserna räcker inte till. Men barnen är vår framtid. Här MÅSTE resurser finnas.

Visst är många självmordsförsök ett rop på hjälp. Men vi måste lyssna på ropen. En dag kanske självmordsförsöket lyckas och då har en ung människa ropat förgäves och ingen har lyssnat, agerat eller hjälp till. Vem vill ha det på sitt samvete?

// Annica Tiger

Annica Tiger februari 24, 2004 6:36 EM