« Dygnsrytmen | Startsidan | Fleecefiltens lov »
3 februari 2004
Thailand
Utdrag ur mina handskrivna dagboksanteckningar.
Söndag 18/1
Planet lyfte några minuter efter midnatt. Flygningen tog lite dryga tio timmar och ingen mellanlandning gjordes. Det går tydligen fortare att flyga till Thailand än hem, måste ha något att göra med mot- och medvindar.
Värmen slog emot en som ett knytnävsslag. Kompakt. Intensiv. Den gick nästan att ta på.
Resan till hotellet tog c.a två timmar mot normala en. Trafiken är tät och intensiv i Thailand, i alla fall på de stora vägarna – som var förhållandevis bra. Mopeder är ordet. Allt från en till fem passagerare/förare. Hela familjen färdades på en moped. Barnen satt och höll i sig i någon vuxen eller bara på ramen och höll i sig i styrstången. Alla var mestadels utan hjälm utom föraren. Det är lag på att just föraren ska ha hjälm.
Hotellrummet var en höjdare. En positiv överraskning. Med tanke på priset så. Läget var även bra. Bara 500 meter till stranden och något lite längre till centrum av Patong.
Åt en rejäl middag med förrätt, huvudrätt, ris och en importerad öl. Priset 240 Bath, vilket motsvarar cirkus 48 kronor. Det ni.
Somnade sött.
Måndag 19/1
Stranden inspekterades. Jag hittade en bra stycke strand (av den nästan över tre kilometer långa) på den norra sidan. Mindre folk och framförallt mindre öppen sexhandel. Det kan jag klara mig utan att iaktta när jag ska sola och bada. En solstol med två parasoller (jag lovar att de behövs) 50 Bath, tio pix. Billigt om man jämför med andra resmål.
Alla försäljare slapp jag då inte, men jag bara log och sa No Thanks och det innebar att de inte kändes jobbiga eller var envisa å sin sida. Jag solade bara några timmar, sedan kröp jag in under parasollerna och bara låg och njöt. Att ligga och plaska i vattnet var hur skönt som helst. Rent, i alla fall visuellt, och framför allt ljuvlig temperatur. Solskyddsfaktor 10, 8 och 25 på tatueringen är siffror som jag aldrig tidigare kommit upp i. Vanligvis kör jag 2 eller ingen alls.
Men solen är stark. Det var nästan roligt att se på de som inte fattade den saken. Ju längre dagen gick desto rödare blev de. En del återsåg man aldrig, de torde ha bränt upp sig redan första dagen. Flertalet verkade vara engelsmän och med tanke på deras ljusa hy så är det förunderligt att de inte tar det lite lugnare.
I skuggan är det 35 grader. På rummet cirkus 30 när jag la mig. Men jag kör utan luftkonditionering. Den blir jag bara förkyld och snuvig av. Värmen lider jag inte av. Dessutom försvann den begynnande förkylningen, fast jag fick tillbaks den när jag återvände till Arlanda. Den kanske väntade på mig där :).
Tisdag 20/1
En promenad i centrum på kvällen gav vid handen att omfattningen av sexhandeln vida översteg mina vildaste förväntningar. Fel ord. Förväntade gjorde jag inte. Jag mer oroade mig. Det gjorde ont i hjärtat att se dessa unga flickor som säljer ut sig. Enligt en thailändare jag pratade med har flertalet både hiv och hepatit B. Alla ni kvinnor som har en man som semestrat i Thailand bör kanske testa er? För männen tycks bara åka dit för en enda sak. Ja, jag ska inte förglömma att det motsatta förekommer i Gambia. Men det kan inte vara i samma omfattning som detta.
Fula, feta, snygga, unga, gamla - you name it - alla gick med en ung thailändsk flicka, ofta hand i hand. Det var nästan löjeväckande att se gubbar runt 80 bast som förnöjt gick hand i hand med ett flickebarn. Hon såg dessutom inte alls lika förnöjd ut, minst sagt. Det sägs att det finns över 1000 sexbarer bara i Patong och thailändarna kallar Patong för lilla Bangkok.
Såg solnedgången från stranden. Underbar upplevelse.
Tisdag 21/1
Speedboat till Paradisöarna Phi Phi. Det gick i 30 knop och vågorna var höga vilket innebar att det var bäst att stå upp och följa med i rörelserna, allt för att skydda rygg och svanskota. En blev så sjösjuk att hon spydde i en plastpåse hon fick av besättningen, som sedan visade sig vara trasig. Gissa hur det gick.
Controllern Annica :))) hade dock reservplastpåsar i min strandbag så det fixade sig för henne (oss andra också för den delen). Första stoppet var Monkey Beach. Se under Dagens bild (länk längst upp) för att förstå dess namn. Sedan åkte vi ut en bit och snorklade.
Det var första gången jag snorklat på riktigt, med rätt utrustning och framförallt i vatten med mycket fisk och koraller. Det var en upplevelse. Jag fick lite panik innan jag fick ordning på grejerna, men sedan var jag sist upp i båten vid bägge snorklingsstoppen.
Vi var på beachen Maya Bay där filmen the Beach spelades in. Här såg jag de sjöborrar jag läst om är så farliga att trampa på och jag tog i en sjögurka :). Vi besökte Vikingagrottan, med alla sina svalbon. Vi åkte till en naturlig lagun, se bilder. Grunt in och sedan 15 meter djupt, mörkgrönt vatten.
Lunch intogs på Phi Phi ön. Underbar mat. Underbar miljö. Där hade jag gärna sovit några nätter i de bungalows som man kunde hyra.
Hem fick vi åka via en muddrad kanal, på grund av tidvattnet. Lite Göta kanalkänsla över det hela. Båtar på rad, en del fastnade i leran och det höll vi också på att göra.
Onsdag 22/1
En thailändare sa att 95 procent av hundarna har rabies. De tamhundar som finns vaccineras mot rabies. Hundar fanns det gott om. Men de var inte skygga, utan de bara tittade på en och viftade lite förstrött på svansen. Men det kan inte vara lätt att vara hund, med den trafiken (jag såg en hund med tre ben som förmodligen blivit av med det ena benen på så sätt).
En hund stod länge och väntade på trottoaren för att kunna korsa vägen. När jag gick över sa jag bara "Kom då lilla gubben" och visade med handen att han skulle följa efter, vilket han också gjorde. De thailändska hundarna förstår alltså svenska :). Men jag undvek att klappa hundarna, med tanke på rabiesfaran och katterna likaså, de flesta bär på tyfus.
Nu har jag lärt mig varför man ska äta thaimat med sked. Maten ska inte vidröra läpparna, utan man tar skeden och stoppar in den i munnen och låter framtänderna fösa av maten. För den är stark. Men god. Man ska inte heller dricka vatten till, för det förstärker styrkan.
Kinesisk nyårsaften firades denna kväll. Det myllrade av kineser. Eller var det även japaner? Jag ser ingen skillnad på dem. Jag minns ramsan när man var liten, min mamma var kines och min pappa japan - och så drog man ögonen åt olika håll med hjälp av fingrarna. Någon annan som lekte den leken? Men vilket är vilket, ned eller upp?
Torsdag 23/1
Apans år har inletts.
Djungelsafari i Khao Laknationalpark på fastlandet. Med Land Rovers tog vi oss ut i djungeln. Vägar var det knappast fråga om. Spindlar har jag sett. Vildväxande ananas. Dito kaffeplantor. Vildväxande ingefära. Gummiträd. Ett underbart vattenfall mitt inne i skogen som vi tog ett dopp i.
Bambuflotte var kul att åka utmed en mindre flod. Det lät verkligen som man inbillar sig att det låter i en djungel. Fåglar och andra okända ljud. Jag såg ingen orm tyvärr, men de som åkte i flotten bakom såg ett par stycken.
Sist men inte minst, en av mina drömmar att få rida på en elefant förverkligades. Jag även matade och klappade dem efteråt. Vilka underbara ögon de har. De verkar ha mer hjärna än många människor, eller rättare sagt mer känslor. Visst har jag synpunkter på att de utnyttjas i turismens spår, men jag hoppas att de samtidigt drar nytta av att de då måste hållas i god form av sina skötare.
Fredag 24/1
Naturen är underbar. Människorna vänliga. Alla log när man möttes och det är deras sätt att hälsa på enligt buddismen – det fick jag för mig i alla fall. Jag tyckte sättet att hälsa/tacka via att sätta ihop händerna under hakan och nicka med huvudet var rart. Buddismen verkar vara en intressant religion som jag inte vet så mycket om, men ämnar att försöka lära mig mer om. De tror på att man via goda tankar vandrar vidare i nya liv, tills inga onda tankar finns kvar och då hamnar man i nirvana.
Jag förstår att många flyttar hit, även pensionärer. Med en pension skulle man klara sig mycket bra här. Enligt vad en kille berättade för mig tjänar lokalbefolkningen c.a 5000 Bath i månaden, vilket motsvarar cirka 1000 pix. De flesta bor i plåtskjul eller enkla trähus, många på pålar. De byggnader jag alltid förknippat med Thailand är inte alls så vanliga - i alla fall inte vad jag kunde se på halvön Phuket eller de delar av fastlandet jag besökte.
Det fanns lyxvillor, så en och annan tjänar nog hackor på turismen. Klasskillnaderna syns. Skolan är exempelvis gratis de första åren. Sedan kostar det pengar, får man inte stipendier för att man är ovanligt studiebegåvad blir det inte mer än grundskolan. Högskolan och högre studier bekostas helt själv. Studielån verkar inte finnas. Allt detta enligt en kille jag pratade med på knackig engelska.
Halva dagen tillbringades på stranden under parasollen drickandes färska kokosnötters saft. Lite skillnad mot de kokosnötter som saluföres här hemma. De kommer från de lite mindre kokosnötsträden. De stora som vi svenska förknippar med kokosnötter används till att utvinna kokosolja ur. Som jag fattade utvinnes den ur själva trädet, men där är jag lite osäker om jag fattade det hela rätt. Den största hälsofaran var att just få en sådan kokosnöt i huvudet när man promenerade omkring.
Lördag 25/1
En vanlig dag på jobbet :). Sol och bad. Kvällspromenad i vimlet.
Söndag 26/1
Repris av gårdagen. Man måste ju ha semester på semestern.
Måndag 26/1
Ute på sjön hela dagen i en kinesisk djonk, June Bathra. Skärgården är vacker. Vi bytte en kort sträcka till longtailbåtar för att åka till en muslimsk fiskeby som är byggd på pålar i vattnet. Zigenare kallas de av thailändarna själva. De fick inte bosätta sig på fastlandet i alla fall. Underlig upplevelse att se denna by. Jag skulle då inte vilja bo där. Än mindre, om jag nu bodde där, få besök av flockar av turister som glor på dem. Ibland är det inte så komfortabelt att vara turistande turist på turistvis. Ett besök på James Bond-ön som den kallas gjorde vi också. Tyvärr är den överexploaterad. Men det var tjusigt att se denna klippa som förekom i den gamla Bond-filmen.
På hemvägen passerade vi en hemsk olycka. En lastbil fullastad med cement hade krossat en minibuss, samt en tredje bil hade ingen front kvar. Synen var inte rolig. Trafiken är hemskt intensiv och olyckor är tydligen vardagsmat.
Tisdag 27/1
En tur till fastlandet till Phang Nga och en lång kanotfärd. Paddling ikanot bland mangroveträsk och in i underbara droppstensgrottor (en var långt över hundra meter lång och lågt i tak), samt naturliga laguner med klippväggar som var nästan hundra meter höga. En känsla av hur liten man är som människa och hur stor naturen är infann sig. Tarzan bara han var en upplevelse :). Snacka om naturbarn.
På hemvägen höll vi på att smälla, med bara några centimeters marginal. Med tanke på gårdagens syn var det en omtumlande upplevelse.
Onsdag 28/1
Jag gjorde en parasailingflygning. Jag har kikat på dessa flygande människor i många år, på många olika resor och funderat på hur det skulle kännas att hänga där uppe i luften. Nu vet jag :). Tyvärr skadade jag foten och har fortfarande ont av det. Men det var värt det.
Testade både Tuk Tuk, de röda små bilarna, och MC-taxi under kvällen. Jag flaxade lite fram och tillbaks. Jag köpte en fin guldring bland annat. Elefanter, om den bärs med elefanternas fötter nedåt, som ska bringa mig lycka genom att vandra med mig resten av livet.
Torsdag 29/1
Första molniga dagen och på kvällen kom det lite regn. Det var skönt.
Fredag 30/1
Bärplansbåt till Similar Islands. Jag ville uppleva en hel dag i snorklandets tecken och det fick jag. Jag nästan fick en religiös upplevelse av att ligga i vattnet och höra de stora färgglada fiskarna knapra på korallen. Ja, det hördes. Fiskar i alla de former och färger. Jag var först i och sist upp.
Smekmånadsbeachen var i det närmaste folktom och där fanns de finaste fiskarna. Korallsanden på stranden blir aldrig lika varm som vanlig sand och det var en underbar känsla att gå på den.
Tyvärr är mycket av korallen ute i vattnet förstörd, men denna fjärde ö av Similar Islands är numera skyddad och det gäller fler av dessa öar. Det är här på fjärde ön som den thailändska prinsessan har ett sommarhus och det var här hon valde att gifta sig. Det förstår jag. Underbar natur. Jag såg flygande hundar i träden. Spår efter håriga sötvattenskrabbor, vars hålor man nästan snavade i titt som tätt. Spindlar. Inga varaner tyvärr. Det hade varit en höjdare att få se en sådan.
Lördag 31/1
Kvällen tillbringades på en stor turistattraktion, Phuket Fantasea. En trevlig avslutning. Men kvällen förtogs lite av det jag såg på hemvägen. Snacka om hemska djurtransporter inom EU, men på Thailand är de inte ett dugg bättre. Hur det går i hop med buddismen förstår jag inte, men de kanske inte tror sig kunna återkomma som ett djur?
En lastbil som hade nötkreatur lastat, liggande lager längst ned och på dem ett stående lager av djur. Ett nät om som det hängde djur i. Ett djur hade mulen inlindad i nätet och man såg på ögonen att det hade panik, förmodligen till och med problem att andas och dess klövar var insnodda huller om buller i nätet. Anblicken gav mig panik. Djur som far illa berör mig.
Söndag 1/2
Hemfärd. Tio timmars flygresa till Istanbul och sedan tre timmar till var lite i längsta laget. Jag hann i alla fall förhandla med en turk om att få en kopp kaffe för en svensk tjuga så jag hann slänga i mig den och suga i mig två cigg på raken under den korta tid vi var på flygplatsen. Vad han ska med den tjugan till förstår jag inte. Sådant går väl inte att växla in utomlands?
En typiskt turistisk turistresa kanske i mångas ögon. Men jag är jättenöjd. Jag har sett mycket. Jag har upplevt en hel del. Jag har fått göra det jag drömt om (elefantridning) och även sådant jag inte visste om att jag i fortsättningen kommer att drömma om, snorkling. Jag har träffat många trevliga människor. Ätit god mat. Nästan så jag är sugen på att testa på att resa runt med en ryggsäck i ett par månader. Men det är jag väl för gammal för? :)
// Annica Tiger - planerar redan nästa resa. Fast det lär dröja ett tag. Det kostar att resa, även om Thailand var det billigaste landet jag någonsin turistat i.
Annica Tiger februari 3, 2004 9:43 FM