« Ruvande höna | Startsidan | Kokbok på vift »

24 mars 2004

Sjukvården drar in

Inte visste jag att vi Stockholmare hade blivit så friska att nästan hälften av vårdplatserna försvunnit de senaste tio åren. Det måste väl anses som en positiv nyhet?

Nja, det är nog inte med sanningen överensstämmande. Folk är lika sjuka nu som innan de började dra ned på vårdplatserna. Operationsköerna ökar. Hur var det med den däringa vårdgarantin? Vart tog alla de nio miljarder vägen som regeringen satsade på att förstärka vården? Vart tar den skatt vi betalar till landstingen vägen?

Det vårdcentralerna som får ta smällen. Att få en tid hos en läkare hos primärvården är lika omöjligt som att vinna tretton rätt på tipset. Ungefär. Det behövs minst tvåtusen allmänläkare till för att täcka behovet i Sverige. Att vara allmänläkare har dessutom låg status. Det kanske är roligare att vara specialist, privatläkare eller forskare? De allmänläkare som finns jobbar under sådan press att det titt som tätt händer att misstag sker. Folk skickas hem och ordineras Albyl, för att sedan dö hemma – bara för att läkaren ställt fel diagnos.

Det heter så fint att man numera ska vårdas i hemmet. Men av vem eller vilka? Hur? Sjukvårdsupplysningen i all ära (dit man i första hand ska vända sig), men de som har problem med språket eller på andra sätt har svårt att kommunicera (gamla, senila, fulla, virriga, psykiskt sjuka, blyga, utvecklingsstörda) – hur kan sjukvårdsupplysningen vara garant för att rätt råd ges via telefon? Snart ska man väl vända sig till en sajt på Internet och klicka i massa svarsalternativ och sedan få svar på skärmen vad "databasen" anser att man lider av och vad som ska göras. Det borde bli än billigare för sjukvården. En telefonpatient kostar 69 kronor. Ett läkarbesök kostar 800 på en vårdcentral. Vad kan en konsultation via en dator på nätet gå på? Fem spänn?

Jag brukar säga:
Man måste vara frisk för att orka vara sjuk.

// Annica Tiger

Annica Tiger mars 24, 2004 6:36 EM