« Påskfredagsfyra | Startsidan | Matrix »
10 april 2004
Påsktraditioner
För att avsluta mina funderingar kring påsken, så här på Påskafton, som i morgon leder till Påskdagen och därefter helt logiskt Annandag Påsk. Sedan är det äntligen vardag igen. Jag känner inte igen mig i beskrivningen nedan. Jag är ateist. Påsken är inget som betyder något för mig. Jag firar inte påsk. Jag har inte påskpynt hemma, såvida de levande kycklingarna inte ska räknas dit :). Jag äter ingen speciell mat eller har några speciella andra vanor denna helg. Jag är av den åsikten att man får "skita i traditionerna", om man så önskar när man är vuxen och inte har hemmavarande barn. Men har man barn är det kanske roligt att föra familjens traditioner vidare, sedan hur barnen sedan väljer att förvalta det är upp till dem. Det måste inte finnas massa måsten.
Saxat från Bonniers Stora Lexikon:
Påsk [av arameiska pascha, hebreiska pesach, påsklamm], en av de stora judisk-kristna högtiderna. Den judiska påsken firas under sju dagar (åtta i diasporan) i vårmånaden nisan (slutet av mars–april) till minne av Israels uttåg ur Egypten. Den ålderdomliga ritualen beskrivs i Gamla testamentet (Andra Mosebok). Ett påsklamm offras till erinran om att Gud skonade (passerade, hebreiska pasah) de hushåll där man bestrukit dörrposterna med blod, när Guds vrede gick ut över egyptierna. I Palestina kombinerades detta med årets första skördefest, det osyrade brödets högtid; det anspelade på att flykten från Egypten skedde så brådstörtat att brödet inte hann jäsa. I diasporan utvecklades seden att första och andra påskkvällen inta en rituell måltid, seder, i hemmet. Den består av osyrat bröd, bittra örter (för att påminna om hur egyptierna förbittrat israeliternas liv), ägg och fyra bägare vin. Till ritualen hör också att läsa ur påskhaggadan.
De kristna firar påsken till minne av Jesu Kristi lidande, död och uppståndelse, som utspelade sig just under den judiska påsken. I den äldsta kyrkan var påskvakan ett viktigt inslag. Den hölls till en början under påsknatten (till påskdagen) men flyttades senare till påskafton. Från 200-talet blev det vanligt att dop förrättades under påsken, och på 400-talet hade 40 dagars fasta blivit allmänt bruk. Så småningom kom påsken att främst bli en glädjens fest till minne av Jesu uppståndelse. Den utgör en av kyrkoårets höjdpunkter och firas, särskilt i de katolska och ortodoxa kyrkorna, med stor liturgisk prakt och högtidliga processioner.
Påsken är rörlig och infaller (enligt beslut av kyrkomötet i Nicaea 325) på första söndagen efter första fullmånen efter vårdagjämningen. Till påskfirandet har olika vårseder och symboler för livets återkomst knutits, t.ex. påskägg och påskris (fastlagsris). Mot häxorna eller "påskkäringarna", som enligt folktron for till Blåkulla på sina kvastar, ansåg man förr kunna skydda sig med hjälp av påsksmällare och påskeldar. Seden att sända påskbrev (påskkort) lever kvar, och än i dag klär barnen ut sig till påskkäringar.
// Annica Tiger
Annica Tiger april 10, 2004 7:26 EM