27 maj 2004
Dansa med vargar
Jag läste på en mailinglista om en kille som precis hade varit och besökt vargarna på Kolmården. Han skrev att han vandrade på moln. Det vill jag också göra, både vandra på moln och klappa vargar. Jag har alltid velat "dansa med vargar", men aldrig fått arslet ur vagnen. Men nu fick jag det, fast det var baktungt – arslet menar jag.
Efter ett mail till Kolmården har jag nu bokat två platser till i höst. Man ska smida medans järnet är varmt :).
Jag skrev om mina hemliga drömmar för några dagar sedan, att hoppa fallskärm (tandemhopp), flyga upp i det blå i en luftballong och göra ett bungy-jump. Jag har fler drömmar när jag tänker efter. Jag vill så gärna flyga i en helikopter, underliga drömmar kanske för en person som är höjdrädd. När jag bodde på åttonde våningen i Brandbergen vågade jag aldrig gå ut på balkongen. Det kändes som om jag var på väg "sugas" över kanten första och sista gången jag var ute på balkongen. Min farmor bodde på 14:e våningen i Huddinge. Gissa om jag var ute någon gång på hennes balkong frivillig.
Jag var snudd på att få uppfylla drömmen om en helikoptertur när jag var på Cypern. Jag blev så glad när jag såg att det fanns den möjligheten i närheten av där jag bodde och tänkte att nu djädrars får det bära eller brista. Men när jag väl hade krånglat mig dit så hade de precis stängt för säsongen, jag var ju där sent i höstas.
En annan dröm som jag hoppas kommer att gå i uppfyllelse i höst är att åka på "vuxenridläger" eller vad man ska kalla det. En helg på en hästgård i trevligt sällskap, ta några ridlektioner och möjlighet att få sitta upp på en häst. Vadårå kanske en del säger. Det är väl inget speciellt? Jo – för mig är det speciellt, jag är livrädd för hästar. De är så stora. De är farliga, en välplacerad spark och du är uträknad. Jag har aldrig suttit på en häst. Ändå vill jag testa hur det känns att rida. Motsägelsefulla äro mina drömmar. Men sådan är jag.
// Annica Tiger
Compact-living
Compact-living i elva kvadrat och med en hyra runt tusenlappen. Jag skulle nog få klaustofobi. Det får jag nästan bara jag kikar på bilden av prototypen på bild.
Det går att leva i små lägenheter, men elva kvadrat är nog i minsta laget. Jag har bott i en lägenhet på sexton kvadrat och i en på arton kvadrat när jag var yngre, bägge låg på Söder. Den ena lägenheten var ett ombyggt soprum och den andra en före detta portvaktslägenhet. Det funkade, med säng i taket fick man lite extra space att ha en soffa under eller matbord.
Jag tror inte att dessa elva-kvadratslyor är en lösning på bostadsbristen. Är man ung och sällan hemma kanske det funkar med elva kvadrat? Men i längden? Nej, det tror jag inte. Skulle det bli så mycket dyrare att göra dem i storleken tjugo kvadratmeter?
// Annica Tiger
Åldrandets gåta
Hur gammal kan du förvänta dig att du blir? Ett litet test (pdf-fil) kan ge vid handen vad svaret blir. Stämmer testet så lär jag leva tills jag blir 75, om hälsan står mig bi. Men den dagen, den sorgen.
Forskare har hittat, tror de i alla fall, en förklaring till varför vi åldras. Gåtans lösning finns förmodligen inuti mitokondrierna som fungerar som små kraftverk inne i våra celler. Kan forskarna hitta en medicin som lindrar ålderskrämporna skulle det bara vara bra. Men förövrigt hoppas jag inte att vi ska börja kunna manipulera naturens gång till den milda grad, att vi förlänger livet med mediciner. Vem vill bli 150 år? 200 år?
// Annica Tiger
Annica Tiger 11:16 FM | Google
Copycat
På femårsdagen av massakern på Columbine High School i USA skulle ett liknande dåd ske på Slottsstadens skola i Malmö. Den 20 april 1999 sköt två tonåringar ihjäl tolv klasskamrater och en lärare på Columbine high school i Colorado, USA. Därefter tog de sina liv.
Denna copycat av dådet för för fem år sedan hade en sextonårig kille planerat tillsammans med några kamrater. De skulle mörda lärare och elever vid skolan, utlösa flera sprängladdningar och slutligen ta livet av sig själva, planeringarna har dokumenterats i en digital dagbok i sextonåringens dator. Ryktena gick och till slut ingrep polisen.
Frågan är om inte både polis och andra myndigheter skulle ha ingripit mycket tidigare. Killen har ju minst sagt ett "record" och varit stökig i många år, misstänkt för olika brott, bland annat rån, misshandel, inbrott och annat. Föräldrarna borde väl ha märkt att killen hade vapen och sprängmedel hemma. Eller hade det gått så långt därhemma att föräldrarna inte längre orkade bry sig?
Jag försöker tänka efter hur jag uppfattade världen som sextonåring. Inte planerade jag massmord i alla fall. Men visst kan jag ha förståelse för att man mår så dåligt att man tänker och funderar destruktivt. Men på min tid förblev nog tankar och funderingar – just tankar och funderingar. Frågan är om detta som sextonåringen skrev om i sin dagbok var just tankar och funderingar eller om planerna verkligen skulle ha satts i verket? Medlen fanns, vapen och sprängmedel, bara det är oroande att unga handskas med sådant nu för tiden.
När jag var ung fanns inga vapen i omlopp. Visst hände det att en del killar hade kniv på sig, men vapen - nej, inte såg jag något sådant. Det hände inga liknande våldsamma händelser utförda av unga människor, som massakern på Columbine High School, vad jag kan minnas. Det mest upphetsande som hände i Huddinge på den tiden var att en gubbe sprängde sig själv i tusen bitar genom att stoppa en dynamitgubbe i munnen och fjutta på. En del ungdomar, som det då hette var på glid, rökte hasch och en del knaprade på Preludin och Ritalina – det var väl de enda olagliga aktiviteterna jag lade märke till runt omkring mig. Det var mest love, peace and understanding i Woodstocks-anda.
Jag avundas inte alls de som är tonåringar i dag. Jag tror att det är svårare att vara ung i dag än vad det var när jag var ung, för si så där 34 år sedan. Samhället har genomgått en radikal förändring under alla dessa år, det gäller inte bara Sverige utan hela världen.
// Annica Tiger