« Sjuka hatiska inlägg | Startsidan | Åldrandets gåta »
27 maj 2004
Copycat
På femårsdagen av massakern på Columbine High School i USA skulle ett liknande dåd ske på Slottsstadens skola i Malmö. Den 20 april 1999 sköt två tonåringar ihjäl tolv klasskamrater och en lärare på Columbine high school i Colorado, USA. Därefter tog de sina liv.
Denna copycat av dådet för för fem år sedan hade en sextonårig kille planerat tillsammans med några kamrater. De skulle mörda lärare och elever vid skolan, utlösa flera sprängladdningar och slutligen ta livet av sig själva, planeringarna har dokumenterats i en digital dagbok i sextonåringens dator. Ryktena gick och till slut ingrep polisen.
Frågan är om inte både polis och andra myndigheter skulle ha ingripit mycket tidigare. Killen har ju minst sagt ett "record" och varit stökig i många år, misstänkt för olika brott, bland annat rån, misshandel, inbrott och annat. Föräldrarna borde väl ha märkt att killen hade vapen och sprängmedel hemma. Eller hade det gått så långt därhemma att föräldrarna inte längre orkade bry sig?
Jag försöker tänka efter hur jag uppfattade världen som sextonåring. Inte planerade jag massmord i alla fall. Men visst kan jag ha förståelse för att man mår så dåligt att man tänker och funderar destruktivt. Men på min tid förblev nog tankar och funderingar – just tankar och funderingar. Frågan är om detta som sextonåringen skrev om i sin dagbok var just tankar och funderingar eller om planerna verkligen skulle ha satts i verket? Medlen fanns, vapen och sprängmedel, bara det är oroande att unga handskas med sådant nu för tiden.
När jag var ung fanns inga vapen i omlopp. Visst hände det att en del killar hade kniv på sig, men vapen - nej, inte såg jag något sådant. Det hände inga liknande våldsamma händelser utförda av unga människor, som massakern på Columbine High School, vad jag kan minnas. Det mest upphetsande som hände i Huddinge på den tiden var att en gubbe sprängde sig själv i tusen bitar genom att stoppa en dynamitgubbe i munnen och fjutta på. En del ungdomar, som det då hette var på glid, rökte hasch och en del knaprade på Preludin och Ritalina – det var väl de enda olagliga aktiviteterna jag lade märke till runt omkring mig. Det var mest love, peace and understanding i Woodstocks-anda.
Jag avundas inte alls de som är tonåringar i dag. Jag tror att det är svårare att vara ung i dag än vad det var när jag var ung, för si så där 34 år sedan. Samhället har genomgått en radikal förändring under alla dessa år, det gäller inte bara Sverige utan hela världen.
// Annica Tiger
Annica Tiger maj 27, 2004 5:36 FM