« juni 21, 2004 | Startsidan | juni 23, 2004 »

22 juni 2004

Modemet ogillar telefonen

Min telefon med nummerpresentatör tappade bort sina ettor i displayen. Det blev lite bökigt till slut att se vem som ringt. För de nummer jag inte kände igen kunde jag ju inte veta var ettan eller ettorna fattades. Nu har jag köpt en ny, som fungerar alldeles galant. Förutom en liten, liten detalj.

Jag minns när jag jobbade på Tele2 så pratades det ibland om att kringutrustning kunde försämra modemuppkopplingen och kunder ombads att plocka bort utrustning för att kolla om det blev bättre. Det satt i bakhuvudet nu när jag bara fick uppkopplingshastigheter runt 42,6 kbit/s mot normala 46,7 kbit/s eller ibland lyckosamma 48,0 kbit/s. Det kan tyckas som en baggis, men det gör rätt stor skillnad på surfningen. Nu får jag dra ur telefonen varje gång jag ska koppla upp :). Det funkar. Hellre det än att dra om alla telefonledningar i kåken för att få ordning på det hela. Det är parallellkopplat så det skriker både här och där, till och med uppe på vinden. Ja, jag är oskyldig. Det var så när vi flyttade in. Det enda jag har gjort är att dra in ett jack till vardagsrummet och det är gjort enligt konstens alla regler, gammal teletekniker som jag är.

// Annica Tiger

Annica Tiger 6:44 EM | Google

Psykvårdslag i onödan?

Preskriptionstiden för barnpornografi på internet ska förlängas. Det föreslår utredningen om sexuellt exploaterade barn som presenteras i dag, tisdag skriver DN. Det nämns även att enligt utredningen bör det också tydligt framgå att barn som identifierats via barnpornografi ska ha rätt till målsägarbiträde och skadestånd. Bra!

Nu är barnporr på tapeten. Vi får väl se hur länge intresset hålls uppe hos politiker och makthavare att göra något åt det, samt att driva det i förlängningen. För jag hoppas att det inte begravs i glömska bara för att debatten i media tar slut.

För inte så länge sedan var det debatt i media om bristerna i psykiatrin. Debattens vågor gick höga. Nu finns det knappt en krusning på ytan. Debatten föranleddes av ett antal brott begågna av psykiskt sjuka/störda människor.

Citat från DN.
19 maj 2003: En 32-årig man löpte amok med ett järnspett och angrep oprovocerat personer i Åkeshov i västra Stockholm. En 72-årig man dödades och sju personer skadades.

31 maj 2003: En 50-årig man dödade två personer och skadade ytterligare 30 när han i hög fart körde längs gågatan Västerlånggatan i Gamla stan i Stockholm.

26 augusti 2003: En 33-årig man hugger två kvinnor, 75 och 84 år, med samurajsvärd i en trappuppgång i Stockholm.

10 september 2003: Anna Lindh knivhuggs på varuhuset NK i Stockholm.

11 september 2003: Sabina, 5, mördas i Arvika av en psykiskt sjuk 23-åring som just hört om mordet på Anna Lindh.

2 februari 2004: En 44-årig man slog ner en man med en planka på Hornsgatan i Stockholm.

Den debatten ledde till en ny lag som trädde i kraft 1 juli 2003. Lagen gör det möjligt för kommuner och landsting att samverka i en gemensam nämnd för att att förbättra vården för dem som är psykiskt sjuka/störda. Men än har ingen använt sig av denna möjlighet i den nya psykvårdslagen. Varför? Är det för att debatten inte förs i media längre? Är det för att politikerna inte bryr sig? Eller har alla psykiskt sjuka/störda blivit mirakulöst botade och helt besvärsfria? Bara av sig självt. Utan hjälp. Utan vård. Nopp! Det finns fortfarande potentiella "bomber" som knallar omkring ute på gatorna. Frågan är bara när och var nästa bomb ska brisera.

I artikeln står kanske svaret:
– Jag är inte överraskad. Det är ett uttryck för politikernas ointresse för att lösa det här, säger Jan-Olof Forsén, ordförande i Riksförbundet för social och mental hälsa, RSMH.

Jag arbetade som mentalsköterska på den tiden när Långbro och Beckomberga fanns. Jag minns så väl när flertalet som vårdades där helt plötsligt skulle integreras i samhället. Många for illa av det. Många far fortfarande illa. Det finns inte vårdplatser till alla dem som behöver det. En del får ingen hjälp alls med sin ångest och andra psykiska besvär. Jag var en av dem som sa – när psykiatrireformen kom – att det kommer aldrig att fungera. Jag tycker inte om att säga att jag hade rätt. Jag hade gärna velat ha fel.

// Annica Tiger

Annica Tiger 1:30 EM | Google

Barnpornografi på nätet

Fem nya barn per vecka dyker upp i barnporrträsket.
Läs Rädda Barnens rapport (pdf).
Barnet måste sättas i fokus.
Straffen bör skärpas och preskriptionstiden höjas.
Barnen ska kunna få skadestånd,
i den mån det går att fälla någon.
De bör i alla fall ges möjlighet till
hjälp att bearbeta det de varit med om.
Övergrepp sätter sina djupa spår och
addera därtill vetskapen om att bilderna
snurrar runt på Internet, om och om igen.
År efter år. År efter år. Hela livet kanske.

Nu ska jag försöka mig på en lite darrig parallell.
Långt och kanske lite ostrukturerat.
Men jag kunde inte låta bli att föra ned det på pränt.
Ni som är känsliga...sluta läsa här!

Hur får man bukt med narkotikaproblemet? Inte genom att citypolisen syr in en knarkare på Sergels Torg för att han precis köpt sig en kabbe amfetamin. Även om han för att kunna köpa sin kabbe själv säljer två kabbar till en annan pundare. Småfolket är som sittande ankor. Lätta för polisen att haffa och ger säkert en bra statistik. Visst kan det verka avskräckande och förebyggande för nya potentiella narkomaner, men ärligt talat tror jag den effekten är mycket, mycket liten. Det är flödet av narkotikan in i landet som måste stoppas. Det är storlangarna, grossisterna, producenterna och de som smugglar in det i landet som måste nitas och det rejält. De som oftast inte ens själva brukar det gift de sprider ut, utan det är bara förtjänsten de är ute efter och nog tjänar de pengar som gräs, över andras döda lik. Här gäller samarbete mellan poliser över gränserna och att den svenska polisen och tullen får mer resurser. Inte att förglömma att den som knarkar måste kunna få adekvat vård för att komma över sitt missbruk och att man hela tiden informerar och informerar uppväxande generation om knark och dess negativa påverkan, för att förhindra att ungdomar hoppar på det tåget.

Detsamma gäller barnpornografin. Inte löser man problemet med den ökande spridningen av barnpornografin och övergreppen som begås genom att haffa de som köpt bilder via sitt kontokort på en sajt på nätet. Det är inte ens säkert att alla 118 som haffades nyligen ens är pedofiler. En del är kanske pedofiler i lagens mening, men det får domstolarna avgöra. Har polisen tur kanske de kan se ett mönster och kanske hitta ett eller flera nätverk bland alla dessa män. Men jag tvivlar på det. De som är med i dessa pedofilnätverk köper inte bilder öppet via sina privata kontokort. Pedofilerna rumsterar i hemliga chattrum och affärerna sker inte öppet på en hemsida tillgänglig för alla. Det är de som tjänar pengar på denna verksamhet som ska sättas åt, de som sätter upp sajterna och de som hostar sajterna på sina servrar, för inga respektabla webhotell vill ha dem på sina servrar utan det är ofta servrar som finns i privat ägo. Det är pedofilerna som ska krossas, de som filmar, fotograferar och begår övergreppen, samt sedan distribuerar ut materialet och på sätt möjliggör den stora spridningen. Det är flödet som måste stoppas. Även här gäller samarbete mellan poliser över gränserna, samt att den svenska polisen får mer resurser att ta hand om detta. Även här tycker jag att information är ett vapen, samt att de som känner att de har/eller åker fast för dessa onormala böjelser ska kunna få adekvat vård för att bli av med dem. Många pedofiler har i sin tur utsatts för övergrepp som barn. Läk dessa sår och kanske de kan bli av med sitt intresse för små barn och istället våga kanalisera sin sexualitet på ett mer normalt sätt.

Rädda barnen har under åren gjort ett jättejobb och ska ha en stor elogé för sitt arbete. Men de har inte resurser nog och visst är det en ren polisiär fråga anser jag. Jag har under årens lopp skickat in många urlar till Rädda barnens hotline. Jag har även haft mailkontakt och telefonkontakt med dem och även träffat en del av dem IRL. Rädda Barnen står under samma sparkrav som alla andra organisationer och vill säkert göra mer än vad de kan. Men risken för utbrändhet är stor om man dag ut och dag in tvingas åse de hemskaste av bilder på barn som utsätts för övergrepp.

Det finns länkar jag fått via min sida om abuse, som jag kikat på och sedan anmält till Rädda Barnen. Numera är folk medvetna om att Rädda Barnens hotline finns, men fortfarande droppar det in mail från förtvivlade människor med länkar till barnporr – men numera hänvisar jag dem direkt till Rädda Barnens hotline. Jag orkar inte med att se fler bilder. Jag orkar inte engagera mig mer.

Det finns bilder som sitter för evigt etsade på mina näthinnor. Den värsta bilden var ett spädbarn som en vuxen karl hade kört in kuken i flickans underliv och drivit in den en bra bit. Flickan måste ha fått skador för livet, om hon nu ens överlevde. En annan bild har fastnat på mina näthinnor och det var en bild av en två-treårig liten flicka som sög på en vuxen mans penis. Hur i helvete kan man finna nöje i att begå sådana övergrepp eller ens vilja titta på bilderna i upphetsande syfte? Det är för mig obegripligt. Ja - nu är jag grov i munnen. Men det är bara för att påvisa hur hemsk denna handel är.

Det finns olika varianter på barnpornografi. Det finns säkert hur många som helst. Vanligt är att tjejerna knappt hunnit utveckla bröst eller ens behåring, men ändå tvingas posera som vuxna kvinnor och även används i sexuellt syfte. Lite Lolita över det hela. Mycket sådant material kommer från Asien, men även givetvis från andra delar av världen. Det finns en annan variant, där icke sexuellt mogna flickor och pojkar tvingas till sexuella handlingar med varandra, dirigerat av en vuxen. Inget barn mår bra av detta. Sedan får pedofilerna hävda tills de blir blå; att barnen älskar det och gör det frivilligt, men det är bara pedofilernas önskedrömmar eller försök till att rättfärdiga sina obskyra handlingar. Sedan finns det tjejer som ser ut som kanske 17-18 eftersom de har bröst och behåring, men de är bara 14-15 år. Det är också barnporr i allra högsta grad och kanske den mer "normala" varianten och man nu kan använda det ordet i det här sammanhanget. Men olagligt likafullt. En av dessa 118 som nyligen åkte fast sa att han tyckte om att titta på sådana bilder för att flickorna såg så fräscha ut. Ja, men hur fräscha är de om några år om övergeppen fortsätter?

Vuxenporr, vuxna människor emellan och byggd på frivillig basis är en helt annan sak. Där finns även avarter (snuffmovies och våldtäktsskildringar) som borde förbjudas tycker jag, men det får de som stiftar lagar bestämma huruvida det ska vara lagligt eller ej. Men barnporren går fetbort. Den ska bort.

Det diskuterades på en mailinglista att den svenska polisen inte kan agera som de kanske skulle vilja av risk att själva begå olagliga gärningar i tjänsten så att säga. Men varför inte engagera de, som jag skrev i går, som ändå är ute i de olagliga gränsmarkerna eller innanför och härjar? Tänk om alla hackers, crackers och virusmakare lade sin energi på att försöka nästla sig in i pedofilernas hemliga nätverk och försöka lokalisera vart deras servrar finns och desarmera dem – givetvis med meddelarplikt (anonymt om så önskas) till polisen. Kontroversiellt. Ja. Men betydligt mer konstruktivt än vad de hänger sig åt i dag. Konstruera virus som oftast drabbar vanliga människor eller hacka hemsidor, fast det är nog mer sport att ta sig in i CIA:s datasystem förstås.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:54 FM | Google