« Häst som häst | Startsidan | Duschcremé mot våld? »
2 juni 2004
Barnfetman ökar
Barnfetman ökar. Vart fjärde barn i Sverige är överviktigt, än fler tonåringar lider av fetma. Det är så tragiskt, när man tänker på att i u-länderna är problematiken tvärtom då barn dör av svält. Att vara fet är inget kul, att vara det redan som barn är ännu värre. Det kan leda till att barnet mobbas och framförallt risken för framtida sjukdomar som diabetes och hjärtinfarkt redan i medelåldern ökar - till och med kanske redan i tonåren.
Man bli vad man äter brukar jag säga. Vis av erfarenhet efter att haft problem med vikten och ätstörningar i hela mitt liv. Men ett barn kan inte självt ta ansvaret för sin kost. Föräldrar till överviktiga barn (och redan innan det går så långt) måste ta ansvar för vad barnet stoppar i sig. Chips, pizza, läsk, bullar och godis borde bannlysas helt till vardags. Det gäller inte bara hos barnfamiljer - vi alla skulle nog må gott av att minska på dessa, i princip helt onödiga produkter.
Det är inte lätt, men som förälder måste man ta det ansvaret att ge barnet goda kostvanor, samt se till att barnet inte bara sitter framför TV:n eller datorn. Vi människor är byggda för att röra på oss. Nu låter jag som en representant från Socialstyrelsen :). Men det är bättre med åtta skivor bröd om dagen, än chips, pizza, läsk, bullar och godis.
Det är bättre att mota Olle i grind, innan barnet blir överviktigt. För det är lika svårt för barn att gå ned i vikt och behålla goda matvanor, som det är för vuxna.
När det överviktiga barnet kommer i tonåren finns det risk för att barnet får ätstörningar eller att de, om barnet redan har problem med detta, eskalerar - då kraven på dem ökar att de ska vara smala och snygga för att duga och passa in. Ett litet barn lider nog inte av sin övervikt, men i tonåren kan den verkligen bli ett problem.
Jag skrev om detta 12/2-01
och vissa delar av texten står sig än i dag:
Anorexia, bulimia nervosa samt Binge eating disorder (BED), den sistnämda varianten av ätstörning är inte alls så känd av gemene man som de två andra övriga. Många av dem som har övervikt lider av BED, så det är inget att skämmas för. Däremot kanske det är lättare att göra något åt saken om förståelsen om mekanismerna bakom ökar. Jag har mina egna teorier, helt ovetenskapliga givetvis, men jag kanske inte är helt fel ute? Jag, som förälder kan påverka genom att INTE lära barn att förknippa negativa, diffusa känslor med mat, som ledsamhet, ensamhet, rastlöshet, smärta och gråt. Om ett barn gråter och är ledset, stick då inte till det en skorpa som tröst. Om ett barn inget har att göra, aktivera det istället för att ge det något att äta. Det är lätt att i många situationer att *köpa sig lugn och ro* på så sätt. Gör inte det! Då kan det bli lätt för barnet som lite äldre att ta till tröstätning för att döva diverse känslor det inte kan hantera. Mat och ätande ska förknippas med positiva saker, samt givetvis för att överleva.
Äta bör man, annars dör man.
Äter gör man, ändå dör man.
// Annica Tiger
Annica Tiger juni 2, 2004 08:20 FM
Kommentarer
Ja, när du säger det så kan man tolka det lite hur man vill :).
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: juni 2, 2004 12:34 EM
Där fick jag läsa rubriken ett par gånger. Vem/vad är barnfet-man tänkte jag...
Skrivet av: Monica datum: juni 2, 2004 12:23 EM