« www.kinja.com | Startsidan | Att handla på nätet »
30 juni 2004
Sandlådepolitik
Jag bor inte i USA och det är jag glad över. Den enda bilden jag har av Bush är den jag ser i media. Huruvida den är vinklad, förskönad eller korrekt har jag svårt att bedöma. Men det jag har sett har gett vid handen att jag ibland till och med har tvivlat på Bush förstånd. Är han vuxen? Är han vuxen sin uppgift? Det är inget dagis han jobbar på, men stundtals verkar det som om han fortfarande befinner sig i sandlådan, där småpojkarna leker krig och kastar sand på varandra. Men de har säkert kul när de lattjar där. Synd bara att sandsprättandet påverkar en hel värld, som inte kan påverka eller stoppa det inte ens FN. Kriget i Irak eller rättare sagt kriget mot terrorismen kommer inte att vinnas av Bush och hans kompisar i sandlådan, tyvärr är det nog al-Qaida som dragit mest fördel av det än så länge. Jag hoppas att det i förlängningen ska sluta med att det irakiska folket står som vinnare. Men dit är det långt.
Jag ser fram emot att se filmen Fahrenheit 9/11. Michael Moores dokumentärfilm må kanske vara lite färgad av hans egna åsikter om Bush och hans administration, men som jag såg på TV att en kille ur publiken sa:
Även om bara hälften är sant, så är det en förfärligt.
På tal om sandlådor. Jag kommer osökt in på tillsättandet av Portugals premiärminister, José Manuel Barroso, som EU-kommissionens näste ledare.
Saxat ur artikeln ovan:
En urvalsprocess där ett litet antal personer sätter sig bakom stängda dörrar och diskuterar olika kandidater, inte så mycket utifrån deras meriter som vad man har emot dem, tills ett namn återstår som möter minst motstånd, det är en parodi och inte värdigt ett demokratiskt samhälle, menar en EU-expert som Dagens Nyheter talat med.
En kompromiss, en halvmesyr? En person som blev vald inte för att de som valt gillar honom speciellt mycket utan den enda orsaken tycks vara att han valts för att han inte gjort sig till tillräckligt stor ovän med någon. Varför inte ha direktval av EU-kommissionens ledare i EU-parlamentet istället? Varför detta käbbel om de olika portföljerna? Bara det gör mig fundersam. Varför är det så viktigt att de så kallade "tunga" portföljerna går till de stora länderna? Är det inte den kommissionär som är mest skickad att tillföra portföljen något som ska väljas och inte knyta portföljen till ett specifikt land?
Hur kommer Barroso att kunna leda EU om han inte har någon pondus? Kommer han fortfarande att vara den snälla killen som inte vill göra sig ovän med någon eller något? Jag är orolig för att de stora kolosserna, Tyskland, Spanien, Frankrike och Storbritannien, kommer att utnyttja honom som en nickedocka. Portugal har ett stort jordbruksbidrag, jämfört med andra länder och speciellt de nytillkomna medlemmarna i EU, hur ska Barroso kunna vara neutral om krav ställs på att Portugals och andra länders jordbruksstöd ska minskas till förmån för andra?
Förenta Staterna Europa är det dithän vi är på väg? Ordet "förenta" betyder mellanstatlig samverkan. Samverkan är synonymt med ordet samarbete. Men är inte EU på väg att bli något utöver detta? Jag skulle inte vara så EU-negativ om det bara handlade om mellanstatlig samverkan. Samarbete behövs i en den värld vi lever i. Fast vad det samarbetet har med storleken på jordgubbar och hur böjd en gurka får vara, är för mig obegripligt. När EU inte ens har kunnat enas om regler för hur djurtransporterna ska ske på bästa sätt under alla dessa år frågan har diskuterats säger en hel del tycker jag om vilka tidsödande processer det handlar om och var fokus är placerat.
Jag ser med oro på att allt mindre personer får allt mer makt. Frågor som är viktiga för oss vanliga människor (oavsett vart i Europa vi bor) riskerar att försvinna på vägen till beslutsfattarna, allteftersom vägen dit blir allt längre och längre. De mindre länderna får allt mindre att säga till om. Jag tycker inte om att de enskilda ländernas "vikt" väger ojämt. Jag vill inte att den övergripande makten förskjuts till EU, med tanke på förslaget till en ny grundlag. Jag vill att Sverige ska en egen valuta och en regering och riksdag som fattar beslut om vår vardag. Här, i demokratisk ordning. Inte att besluten i allt större utsträckning ska tas i EU. Då kommer i alla fall inte jag kännna mig delaktig i en demokratisk process. Det lutar mer åt en totalitär övermyndighet någonstans därborta....
Javier Solana omvaldes som EU:s talesman i utrikesfrågor. När den nya konstitutionen träder i kraft, tidigast år 2007, övergår han i den nya rollen som unionens förste gemensamme utrikesminister. Minister? Utrikesminister? Vad ska Sveriges utrikesminister ha för roll i framtiden? Snart omfasas väl EU-kommissionens ledare till president? The president of the United States of Europe.
Vi tilläts folkomrösta i frågan huruvida vi skulle införa valutan euro i Sverige eller inte. Jag tror att regering och riksdag över lag trodde att svenska folket skulle säga ett rungande ja. Men så blev det inte. De har nog inte hämtat sig än efter den kallduschen. När det gäller förslaget till ny konstitution ska många länder genomföra en folkomröstning. Men vi i Sverige får inte yttra oss i denna viktiga fråga. Jag tycker våra politiker stoppar huvudena i sanden, likt strutsar.
Varför förs ingen debatt om vad konstitutionen kommer att innebära för EU, för oss i Sverige? Varför är informationen så dålig? Är det något vår regering och riksdag försöker mörka för oss vanliga medborgare? Eller anses vi för dumma för att bry våra små Svenssons-hjärnor om detta? Låt oss sköta det här, är budskapet från politikerna. Men jag litar inte längre på våra folkvalda, allrahelst inte att regeringen, när det gäller EU. Vem företräder de? Egentligen? Sig själva eller svenska folket?
Jag tror att de fegar om folkomröstningen bara för att risken finns att det även här blir ett rungande nej. Riksdagen sade nej till förslaget om president i EU, om jag inte fattat saken fel. Men representanterna från regeringen åkte ned och mesade och sa ja-tack och amen till både det ena och det andra eller rättare sagt sa inte ett dyft under mötet, varken bu eller bä, utan att ens ha riksdagens förankring bakom sig med andra ord.
Jag är ingen politiker.
Jag är ingen akademiker.
Jag är bara en vanlig Svensson.
Åsikterna ovan speglar vad jag
tycker och tänker i min egen lilla
kammare och skall läsas därefter.
// Annica Tiger
Annica Tiger juni 30, 2004 10:56 FM