« juli 14, 2004 | Startsidan | juli 16, 2004 »

15 juli 2004

Särbehandla inte barn

Har man fler än ett barn är det viktigt att man behandlar barnen lika annars kan det särbehandlade barnet känna sig utanför. Risken finns att utanförskapet skapar ett otryggt barn som antingen reagerar och agerar introvert eller extrovert, kanske på ett destruktivt sätt. Då eller längre fram. Jag har själv erfarenheter av detta från min barndom. Inga roliga dito. Det sitter djupt inne i min själ och även om jag inte vill påverkar det stundtals mitt liv, även som vuxen. Fast det blev ju folk av mig ändå :-).

Om ett barn hela tiden missgynnas i förhållande till sitt eller sina syskon (oavsett om det är halvsyskon eller helsyskon) så passerar det inte barnet omärkt förbi. Många vuxna verkar tro att barn inget ser, hör eller förstår om de blir särbehandlade. Barn ser, hör och förstår mycket mer än vad somliga föräldrar tycks tro. Det kan vara saker som att övriga syskon får mer kärlek, mer materiella ting, mer uppmärksamhet, tröst och lisa; till skillnad från det barn som missgynnas. Ofta kan inte barn uttrycka sig och göra sig förstådda verbalt att de upplever detta och därför tror/märker inte de vuxna som särbehandlar barnet att det far illa.

De som ofta kommer ikläm är barn som föds i förhållanden, som sedan spricker och föräldrarna skaffar nya partners och med tiden nya barn, halvsyskon till barnet som då i värsta fall kan komma att särbehandlas, medvetet eller omedvetet. Det kan även förekomma i familjer som inte skilt sig, men barnen kanske har kommit tätt och då brukar det kunna hända att antingen den förstfödde "tar mer kraft" i anspråk så det syskon som kommer efter kanske missgynnas, eller så kan det vara tvärtom.

Jag hörde i dag om en liten kille som är runt åtta år som har råkat ut för detta fenomen. Modern och fadern har gemensam vårdnad och barnet bor växelvis varannan vecka hos dem. Ändå försöker fadern få enskild vårdnad. Varför kan man ju undra, just i det här fallet. Jag blev så in i helskotta förbannad. Det är fadern som särbehandlar sitt första barn. Den nya familjen (frun och två små barn) åker i väg på semester utomlands titt som tätt. Tror ni äldsta grabben får hänga med? Nopp, då passar det bra att lämpa över honom till modern – fast det kanske inte är den vecka sonen ska vara där. Snacka om att visa öppet och helt ogenerat att sonen inte är lika viktig som de nya barnen för fadern. Modern och hennes nya sambo tog med sig sonen på sin enda utlandsresa de har haft råd att göra hitintills och sonen har en lika viktig plats som förr i moderns nya familj, även om killen där har ett yngre halvsyskon.

Jag tycker inte om det jag ser.
Men man SKA INTE särbehandla barn.
Inte om man vill kalla sig en ansvarsfull förälder.

// Annica Tiger

Annica Tiger 7:07 EM | Google

Jobba tills du dör

Bosse Ringholm vill dra in avdragsrätten för privat pensionssparande. Han tycker att den åtgärden skulle bli ett incitament att inte gå i pension i förtid. Eller är det ett förtäckt sätt att få oss att sluta pensionspara och konsumera upp pengarna direkt? Det talas så mycket om att vi måste jobba längre än till dagens pensionsålder 65 år. Hur många skulle orka att jobba till 72 års ålder? Hur många öppnar sina orangeröda kuvert utan att sucka uppgivet av oro och undra hur sjutton de ska kunna klara sig på sin pension, när det blir dags att kvittera ut den vid 65 års ålder?

Har man ett manschettjobb kanske det går bra. Det ser man ju på alla näringslivsrepresentanter i styrelserna. Det är oftast gamla gubbar, gamla kärringar lyser dock med sin frånvaro. Men merparten av den svenska befolkningen lever under helt andra betingelser. Tunga jobb. Enformiga jobb. Arbeten som sliter och tär på hälsan. Allt större press att producera allt mer.

Jag tycker att den socialdemokratiska regeringen fjärmar sig mer och mer från sina väljare. Jag läste en artikelserie i Expressen om hur Göran Persson numera förlustar sig i och med överklassen. Hans vanor liknar mer en miljonärs än en vanlig svensk. Han ska snart tituleras godsherre dessutom :). Lång klassresa, lätt att glömma rötterna. Erlander och Ingvar. Kom tillbaka! Partiet behöver er.

Min pappa gick i pension vid 65 efter ett långt arbetsliv. Hans jobb var tungt och skitigt, troligen har alla gifter i tryckfärgerna han indandats orsakat hans blodcancer. Jag kan lova att han inte hade orkat jobba till 72 års ålder. Min mor gick vid 61, efter ett långt arbetsliv bland annat inom sjukvården. Som "bestraffning" får hon en mycket, mycket lägre pension än vad hon skulle ha fått om hon orkat jobba till 65 år. Pappa är en gammal gråsosse. Jag tror inte han känner igen sig i dagens socialdemokratiska parti.

Jag läser i Aftonbladet:
Statsråd har ingen åldersgräns för sin pension, men vanliga svenskar bör enligt finansminister Ringholm jobba längre. Därför vill han göra det mindre lönsamt att pensionsspara.

Varför har inte statsråden någon åldersgräns för sin pension? De kan alltså gå i pension när som helst och få en rejäl pension, utan att ens behöva gnida och gneta för att kunna spara i en privat pensionsförsäkring, enda kravet är att de jobbat x antal år inom politiken. Som exempel gavs att Ulrica Messing, 37, kan gå i pension i morgon och få 44 293 kronor i månaden - utan att ha sparat en krona i någon privat pensionsförsäkring. Hon lär inte heller behöva sucka uppgivet av oro när hennes orangeröda kuvert dimper ned i hennes brevlåda.

Hur rimmar det med det budskapet Bosse Ringholm tycks vilja förmedla till det svenska folket? Du behöver inte pensionsspara. Jobba tills du dör, så slipper samhället kostnader för pensioner och åldringsvård - krasst uttryckt.

// Annica Tiger

Annica Tiger 4:54 FM | Google