20 juli 2004
Laddat för regn
Saxat från Bokus:
Var börjar en berättelse?
Under en granrot kanske.
Ja, under en granrot. Där låg en liten grå en. Han låg hopkrupen med nosen under svansen. En hund. Men det visste han inte. Han kunde inte minnas. Det var bara ett stort hål inuti honom, ett gnag, en hunger efter värmen och efter det starka ljumma som fyllde munnen och efter tikens bett i nackskinnet och slicken i mungipan när hon kom utifrån med främmande lukter i pälsen. Hur hade han kommit att hamna under granen? Det mindes han inte och inte hade han kunnat berätta. Men Kerstin Ekman har berättat hans historia: enkel, stark och fängslande i varje rad.
Den boken kunde jag inte bara låta bli att beställa. Hundälskare som jag är. Den är på väg hem till mig och förväntas anlända i morgon, plus några till bland annat Svek av Karin Alvtegen och några deckare om rättsläkaren Kay Scarpetta skrivna av Patricia Cornwell. Jag har läst några böcker tidigare om denna rättsläkare och de har varit helt okey underhållning - kanske inte på högsta kulturella nivå, men fungerar bra att läsa i hängmattan.
En bok som jag tror kommer att bli mycket intressant är Förlorad Heder, en sann berättelse om hedersmord, kärlek och vänskap - skriven av Norma Khouri.
Nu får det regna hur mycket det vill.
// Annica Tiger
Svartmyrorna trivs i blötan
Vad är solen? Det är molnigt och grått.
Det har utlovats en solig dag över Svealand.
Men solen lyser med sin frånvaro, än så länge.
Nå, det regnar ju inte och det får man väl vara glad över så länge :). Potatisen simmar i landet, blasten börjar gulna innan ens potatisen gått i blom. Potatisen ruttnar bort, sakta men säkert. Svartmyrorna har glada dagar. De verkar trivas och förökas denna blöta sommar. De har invaderat och mutat in nästan hela tomten. Varje grästuva innehåller ett svartmyrebo. Varje kruka som står ute innehåller ett svartmyrebo. Under varje planka, staty och trädgårdsprydnad finns det ett svartmyrebo. Det bara vimlar av dem – jag har aldrig sett så mycket myror på en gång i hela mitt liv, tur att de inte har hittat vägen in i huset. Det vore inte roligt. De är i och för sig söta, en och en. Men i dessa mängder är de bara jobbiga. Tur att ettermyrorna (pissmyrorna) som fanns för några veckor sedan i mängder på tomten har valt ny plats att boa på. Jag strödde Myrr på deras myrstigar, som gick precis på tomten där jag ville gå omkring barfota, utan att riskera att bli biten av dem. De har valt andra vägar att vandra på och det tackar jag för.
// Annica Tiger