25 juli 2004
Eld är inte att leka med
Två radhuslängor i Järfälla har brunnit ned, en person omkom. Tre rökskadades. Stora materiella skador på husen.
Tänk att få hela sitt liv utplånat i en eldsvåda. Alla fotografier man samlat på sig. Alla böcker. Alla filmer. Alla skivor och CD:n. Datorn, dess tillbehör och programvaror. Alla souvenirer och minnessaker. Allt porslin. Allt linne. Alla kläder. Alla möbler. Visst skulle man vara tacksam över att ha överlevt, men det måste vara hemskt att förlora sitt hem ändå. Hemförsäkring i all ära, men inte kan pengar ersätta det som förlorats. Det mesta har noll och intet värde i försäkringsbolagets ögon.
Om det är något jag fruktar så är det bränder. Varför vet jag inte, jag har aldrig varit med om någon traumatisk upplevelse i samband med någon eldsvåda eller liknande. Jag törs inte lämna hemmet utan att ha stängt av datorn. Jag slår alltid av datorskärmen när jag inte sitter framför datorn. Jag dubbelkollar alltid att jag stängt av alla plattor innan jag låser ytterdörren. Jag tycker inte om våra elektriska element. På vintern är jag konstant orolig över att de ska orsaka en eldsvåda när jag inte är hemma. Jag drar alltid ur kontakten på TV:n när jag stänger av den. Jag törs inte ha en bärbar telefon eftersom basstationen ska vara ansluten till nätet. Jag laddar bara mobilen när jag är hemma, för jag inbillar mig att laddaren kan fatta eld. Det finns två brandvarnare på en yta på 55 kvm. En ovanför kylskåpet för om kompressorn blir överhettad kan kylskåpet fatta eld. I hallen hänger en brandsläckare, i garaget en och även en i gäststugan. Underligt nog har jag ingen i bilen. Jag kör bara tvättmaskinen eller tumlaren när jag är hemma, samma sak med diskmaskinen...och så vidare.
Livet blir lite begränsat. Men sammantaget är min oro inte helt obefogad. TV-apparater som står stand-by kan börja brinna, mobilladdare har orsakat bränder, plattor som inte stängs av kan orsaka brand...och så vidare. Men ändå är risken kanske inte så stor att det skulle drabba just mig. Det vet jag, men ändå kan jag inte sluta oroa mig. Det blir bara värre och värre med åren. Jag har funderat på att köpa ett brandsäkert kassaskåp att förvara de viktigaste ägodelarna i. :-) Ja, jag småler åt mig själv. Men sådan är jag. Det finns nog värre "hang-ups" man kan ha än min brandrädsla. Dessutom skadar den ingen annan.
Du har väl brandvarnare?
En bra livförsäkring.
Du har väl en brandsläckare?
För att snabbt släcka en brandhärd.
Du har väl hemförsäkring?
Om nu olyckan skulle vara framme.
// Annica Tiger
Billigt sätt att dö på
Polisen befarar att 5.000 liter insmugglad träsprit (metanol) är på drift. I Norge har i år tre dött av metanolförgiftning och tidigare under 2003 och halva 2002 har fjorton norrmän dött. Det senaste fallet var en kvinna som dog i går.
Facit:
Under två är har sjutton människor dött av metanolförgiftning. Spriten säljs i plastdunkar eller flaskor. Säkert billigt, men absolut inte bra. Är en billig fylla värd risken att dö eller få allvarliga skador?
Risken finns att den giftiga spriten letar sig inåt Sverige kan jag tänka mig. Drick aldrig sprit du inte vet vartifrån den kommer. Hembränd sprit är det vidrigaste som finns, oavsett hur mycket den renas tycker jag det smakar finkel. Jo, jag har testat några gånger under min ungdom. I dag skulle jag inte ens smaka en aldrig så liten fjutt, om jag inte såg att flaskan är oöppnad och kommer från Systembolagets sortiment. Knappt ens då.
Träsprit har jag aldrig druckit. Dricker man sånt? Jag tänker på T-Röd som alkisarna brukar sila genom en limpa eller halsa rakt av för att få en billig fylla. Antagligen är smuggelspriten utblandad eller förorenad med träsprit. Vet tillverkarna och smugglarna om att spriten är livsfarlig borde det kallas mordförsök att sälja den och att smuggla den vidare.
// Annica Tiger