« Mydoom.O / W32.Mydoom.M | Startsidan | Satir om presidentvalet »

27 juli 2004

Dåligt ölsinne

För att spinna vidare på det jag skrev i morse. Det finns människor som är genuint elaka och våldsbenägna även nyktra. Men somliga har den problematiken att när de dricker så kommer sidor fram hos dem som inte visas per default, spärrar släpper som normalt även ska fungera under rusets påverkan och så gör hos de allra flesta. En del blir elaka och våldsamma i samma takt med att alkoholen börjar verka i kroppen.

Detta är inget nutidsproblem. Dåligt ölsinne har funnits i alla tider, från det att människan kom på hur man tillverkar alkoholhaltiga drycker. I Moa Martinssons romaner beskrivs samma problematik och även andra arbetarförfattarer beskriver detta. Under århundranden har samma problem beskrivits att kvinnor och barn drabbas av mäns våld när männen fått för mycket innanför västen.

De flesta fall av kvinnomisshandel begås av svenska män under rusets påverkan. Det finns det statistik på och det har jag skrivit om förut ett flertal gånger. Dagen efter det att misshandeln eller mordet begåtts skyller förövaren på spritens påverkan. Jag var full. Jag minns inget. Precis som om det skulle vara en ursäkt eller förklaring.

Huruvida alkoholen har något med detta fall framgår inte. Men rent statistiskt och teoretiskt skulle den mycket väl kunna ha det.

Saxat ur artikeln:
Eva, 49, dog i onödan Eva hade misshandlats under lång tid av sin pojkvän. Omgivningen visste men ingen ingrep. Det blev hennes död. Först när Eva var död valde de personer som funnits i hennes närhet, för att stödja och hjälpa, att berätta för polisen vad de visste om hennes liv.

Om bara någon från Verdandi hade kontaktat polisen eller socialtjänsten kanske Eva hade levt i dag. Om bara någon från akutmottagningen på Sahlgrenska sjukhuset eller Rättsmedicinska avdelningen hade kontaktat polisen kanske Eva hade levt i dag. Den här mentaliteten "det är inte vårt bord" ogillar jag. Det vore ju okey om det nu rörde sig om bord i ordets verkliga mening, men det gäller människors väl och ve.

Det är inte en fråga om att ikläda sig ett förmyndarskap. Det är inte en fråga om att lägga sig i andras liv. Alla som arbetar inom vården, Verdandi och liknande organisationer, socialtjänsten, polisen och övriga rättsväsende borde vid det här laget vara fullt medvetna om att kvinnor som misshandlas ofta är förtryckta och vågar inte göra en polisanmälan själv, ofta av rädsla för att det ska bli än värre. Detta faktum är så etablerat att ingen borde rimligtvis kunna påstå att de inte har kännedom om det i sin profession.

Alla inblandade parter har en skyldighet att ingripa. Även du som medmänniska, arbetskamrat, granne, anhörig eller vän. Om polisen får information när allvarliga brott begås mot kvinnor finns det en chans att de ingriper, allrahelst om de ser att förövaren har tidigare domar i bagaget. När polisen, efter mordet, sökte på den misstänkta pojkvännen i brottsregistret fick de genast två träffar:
En fängesledom på fyra månader för misshandel av en kvinna och en dom på tre års fängelse för grov misshandel av en annan kvinna. En man med flera misshandelsdomar av kvinnor på sig måste anses som farlig och risken för övervåld måste anses vara markant.

Hade polisen gjort denna slagning på mannen, innan kvinnan blev mördad, kanske de hade reagerat och agerat. Jag skriver kanske. För ingen vet. Nu. I efterhand. För Eva spelar det ingen roll. Längre. Men för andra kvinnor gör det.

När jag sökte jobb som väktare fick jag lämna in ett papper som visade att jag inte finns i något misstanke- eller belastningsregister. Detsamma gäller i andra yrken. Kunde man inte som partner/sambo/gift kunna kräva att få ett liknande intyg? Kärleken är blind sägs det. Men vete sjutton om inte de allra flesta skulle dra åt sig öronen om de fick svart på vitt att den man har träffat och inlett ett förhållande med är en sådan som både älskar och agar? Kanske mest det sistnämda. Jag vet inte. Det var bara en tanke.

// Annica Tiger

Annica Tiger juli 27, 2004 02:50 EM

Kommentarer