« Jobba tills du dör | Startsidan | Barn ska också respekteras »
15 juli 2004
Särbehandla inte barn
Har man fler än ett barn är det viktigt att man behandlar barnen lika annars kan det särbehandlade barnet känna sig utanför. Risken finns att utanförskapet skapar ett otryggt barn som antingen reagerar och agerar introvert eller extrovert, kanske på ett destruktivt sätt. Då eller längre fram. Jag har själv erfarenheter av detta från min barndom. Inga roliga dito. Det sitter djupt inne i min själ och även om jag inte vill påverkar det stundtals mitt liv, även som vuxen. Fast det blev ju folk av mig ändå :-).
Om ett barn hela tiden missgynnas i förhållande till sitt eller sina syskon (oavsett om det är halvsyskon eller helsyskon) så passerar det inte barnet omärkt förbi. Många vuxna verkar tro att barn inget ser, hör eller förstår om de blir särbehandlade. Barn ser, hör och förstår mycket mer än vad somliga föräldrar tycks tro. Det kan vara saker som att övriga syskon får mer kärlek, mer materiella ting, mer uppmärksamhet, tröst och lisa; till skillnad från det barn som missgynnas. Ofta kan inte barn uttrycka sig och göra sig förstådda verbalt att de upplever detta och därför tror/märker inte de vuxna som särbehandlar barnet att det far illa.
De som ofta kommer ikläm är barn som föds i förhållanden, som sedan spricker och föräldrarna skaffar nya partners och med tiden nya barn, halvsyskon till barnet som då i värsta fall kan komma att särbehandlas, medvetet eller omedvetet. Det kan även förekomma i familjer som inte skilt sig, men barnen kanske har kommit tätt och då brukar det kunna hända att antingen den förstfödde "tar mer kraft" i anspråk så det syskon som kommer efter kanske missgynnas, eller så kan det vara tvärtom.
Jag hörde i dag om en liten kille som är runt åtta år som har råkat ut för detta fenomen. Modern och fadern har gemensam vårdnad och barnet bor växelvis varannan vecka hos dem. Ändå försöker fadern få enskild vårdnad. Varför kan man ju undra, just i det här fallet. Jag blev så in i helskotta förbannad. Det är fadern som särbehandlar sitt första barn. Den nya familjen (frun och två små barn) åker i väg på semester utomlands titt som tätt. Tror ni äldsta grabben får hänga med? Nopp, då passar det bra att lämpa över honom till modern – fast det kanske inte är den vecka sonen ska vara där. Snacka om att visa öppet och helt ogenerat att sonen inte är lika viktig som de nya barnen för fadern. Modern och hennes nya sambo tog med sig sonen på sin enda utlandsresa de har haft råd att göra hitintills och sonen har en lika viktig plats som förr i moderns nya familj, även om killen där har ett yngre halvsyskon.
Jag tycker inte om det jag ser.
Men man SKA INTE särbehandla barn.
Inte om man vill kalla sig en ansvarsfull förälder.
// Annica Tiger
Annica Tiger juli 15, 2004 7:07 EM