30 augusti 2004
Talibanerna på frammarsch
Afghanistans huvudstad Kabul utsattes för ett bilbombsattentat i går. Talibanerna har tagit på sig sprängdådet. Talibanerna störtades av USA-ledda styrkor i slutet av år 2001, men tycks inte ha kunnat avväpnas av nuvarande regering eller de fredsbevarande grupper som finns kvar i landet.
Talibanerna har kommit fram ur sina grottor och förklarat krig mot både utländska och inhemska styrkor i Afghanistan. De har även förklarat krig mot hjälparbetare, vilket har lett till att många av dem valt att lämna landet. Talibanernas syfte är att störa de kommande valen, presidentvalet i oktober och parlamentsvalet våren 2004. Jag förmodar att de planerar att överta makten i Afghanistan igen. Jag är rädd för att de kommer att lyckas.
Flera hundra skolor som åter öppnats igen för att ge kvinnor och flickor möjlighet att studera igen efter talibanernas fall uppges ha bränts ned av talibananhängare under det senaste året. Talibanerna är extrema islamistiska fundamentalister. Det är lätt att vifta bort dem och avfärda dem som just det, extrema islamistiska fundamentalister och glömma bort att det finns underliggande strömningar i Afghanistan som fanns innan dessa herrar med svarta turbaner på huvudet kom till makten. Olika grupper av Mujaheddins har under sina korståg nästan betett sig än vidrigare än talibanerna, speciellt mot kvinnorna.
Det är inte något nytt för Afghanistan att befinna sig mitt i en konflikt. Talibanerna är bara de näst senaste i en lång rad av erövrare under landets historia. Det är krigsherrar, profeter, helgon och filosofer som kommit och gått under landets historia. När ska landet få blomstra upp igen? När ska folket få lugn och ro? När ska kvinnorna få leva någorlunda fritt igen och få arbeta och studera? När ska landet bli ett demokratiskt land, utan konflikter och stridigheter?
Men vad gör politikerna åt den syn som
fortfarande än i dag genomsyrar deras kultur?
En afghan är en man som kan förmå
sin kvinna uppfylla kraven på avskildhet.
Capitalizing on Capacities of Afghan Women
är en rapport utgiven av FNs organisation för
arbetslivsfrågor, ILO (International Labour Organization).
Att vara en riktig afghan kräver tre saker: För det första att vara man, för det andra att vara en man som kan förmå sin kvinna att uppfylla alla de stränga krav på avskildhet som den traditionella afghansk-islamiska kulturen uppställer, samt för det tredje att vara en man som kan försörja sin kvinna och en familj - om så krävs, och inget annat erbjuds, genom att bli soldat hos någon krigsherre.
Jag har beställt några böcker till nu bara för att försöka förstå det, som för mig, är så ofattbart att detta sker i vårt moderna samhälle. Jag har läst två böcker om hur kvinnorna hade det under talibanstyret och i flyktinglägren i Pakistan (dit många flydde) och det var ingen upplyftande läsning.
Bokhandlaren i Kabul
Oheliga Krig:
Afghanistan, Usa Och Den Internationella Terrorismen
Till Afghanistan Kommer Gud Bara För Att Gråta:
Berättelsen Om Shirin-Gol
// Annica Tiger
Kollektivistisk syn?
Vi vill att Sveriges kvinnor skall veta att ett borgerligt alternativ kommer att bryta den kollektivistiska synen på kvinnor mot en respekt för att kvinnor är individer precis som männen.
Jag läste på DN Debatt att borgarna har placerat sig själv på vita hästar redo att skritta ut och befria alla kvinnor från nuvarande regerings kollektivistiska syn på kvinnor. Har de tjuvstartat med en förfest inför mötet som de ska ha i dag hemma hos Maud? De kanske satt i det där stora träbadkaret som Maud har hyrt inför mötet?
Tack, men nej tack. Jag vill inte bli befriad av borgarna, trots alla era fagra löften. För om borgarna vinner valet är det inte kvinnorna som blir vinnare. Tvärtom.
// Annica Tiger