« Golden Sands | Startsidan | Ingen hoax längre »

28 september 2004

Estoniakatastrofen

Det är nu tio år sedan den natt fartyget Estonia förliste. I den mörka natten dog 852 människor, endast 137 överlevde katastrofen. Havet är en mörk och kall grav för 852 människor. Varför bärgades inte fartyget? Varför har inga svar framkommit som helt säkert kan fastslå orsaken till förlisningen? Jag personligen tycker att många frågor fortfarande är obesvarade.

Katastroferna avlöser varandra världen över. Det går inte att mäta dem. För dem som drabbas och dess anhöriga är alla katastrofer ofattbara och smärtsamma. Detta oavsett om det gäller en dödlig singelolycka i Ånge, folkmordet i Sudan, civila offer i Irak, gisslan i Beslan, en bussolycka i Turkiet, orkandrabbade i Haiti......listan kan göras lång och den kommer aldrig att få ett slut.

I dag är en dag som passar att använda till eftertanke. Livets tråd är skör. Vad eller vem avgör vilkens tråd som ska kapas, just då eller just nu? Gud? Annan makt? Ödet? Slumpen? Jag tror på det sistnämnda och det skrev jag om den sjätte juli i år.

Vem vet när din tråd ska brista? Vem vet när dina nära och käras trådar ska brista? Det går inte att gå och oroa sig om när, hur och var. Men det går inte heller att förneka att en dag kommer det att ske. Tills dess är det bara att njuta av att vara vid liv. Ta vara på livet och varandra. Livet, det är det som händer runt omkring dig just nu, se citat nedan. Livet är som en sinuskurva, än går det upp – än går det ned. Det är bara att hänga med i svängarna och njuta av ridturen.

Livet är det som händer medan du gör upp andra planer.
John Lennon

// Annica Tiger

Annica Tiger september 28, 2004 9:13 FM