« Handikapp | Startsidan | Paralympics »
12 september 2004
Nationalpark - för vem?
Nationalparken - fristad för vem? Ett intressant program som gick på 2:an innan de lokala nyheterna 18.55. Det var ett norskt reportage som skildrade ett möte mellan två män som jobbade i två vitt skilda nationalparker, Hardangervidda i mellersta Norge och Kruger Nationalpark i Sydafrika.
Mannen som jobbade i den sydafrikanska parken tyckte att jakt, fiske (fiskar inplanteras och tränger ut de fåglar som livnär sig på samma insekter) och husdjur (tiotusentals får betar inom parken) inte hörde hemma i en nationalpark av Hardangerviddas storlek. Frågeställningar luftades om varför inte varg, järv och rovdjur inte fick etablera sig inom nationalparken och om Hardangervidda egentligen är en fristad för djur och natur eller enbart till för mänsklig rekration. Investeringar i parken var närmast för människornas behov och inte för att skydda djur- och växtliv. Norge är ett rikt land och borde ha råd med naturskydd på ett naturligt sätt.
Glimtar från nationalparken Kruger visade på att där var de mycket måna om att alla djur skulle ha det bra och menade på att en naturlig balans inte kan upprätthållas om inte rovdjuren tillåts att samexistera med övriga djur. Inplanterade och artfrämmande växter försökte de få bort genom att helt enkelt gräva upp dem eller på annat sätt hindra att de spreds vidare. Ingen jakt är tillåten. Beväpnade vakter patrullerar parken för att se till att inga djur tjuvskjuts, elafanternas betar är ett eftertraktat byte – trots alla försök att stoppa handeln med elfenben. Det läggs ned mycket pengar och resurser i form av anställda. Det i en världsdel som inte alls har det lika förspänt som oss i Europa och Norden.
Jämfört med Norden så är det mycket pengar som spenderas på ett naturskydd på ett naturligt sätt i exempelvis Sydafrika. Vi verkar inte ha plats för några hundra vargar och andra rovdjur i Norden. Men vi uppmuntrar andra länder, speciellt dem som kanske inte har de ekonomiska resurserna, att behålla sina rovdjur. Det är kanske något att fundera över?
Barnet i mig fick sin ultimata tillfredställelse när jag såg ettans matinéfilm, Björnen. Jag grät. Jag skrattade. Jag hatade jägarna. Jag log som solen i Karlstad när jägaren insåg att det finns en känsla som är starkare än makten att döda. Det är den som låter ett liv leva. Jag levde mig verkligen in i filmen. Ja, de som sett film ihop med mig vet hur det kan se ut och höras *ler*. Jag är glad att jag spelade in den. Garanterat att jag kommer att se den flera gånger. En vänskap till varandra och till livet, så stark att den kan besegra döden. Vilken människa skulle inte vilja ha sådana vänner?
BTW - ser inte detta lovande ut?
Jag håller tummarna att vädret
verkligen blir som utlovat.
// Annica Tiger
Annica Tiger september 12, 2004 7:28 EM