« Bröllop överstyr | Startsidan | Golden Sands »
27 september 2004
Svängdörrar. Nej!
Antal rymningar från slutna anstalter per år:
1993: 128
1994: 112
1995: 68
1996: 44
1997: 48
1998: 36
1999: 40
2000: 41
2001: 25
2002: 44
2003: 39
Källa: Kriminalvårdsstyrelsen och från en artikel i ETC.
Jag kliar mig lite i huvudet. När var det borgligt styre senast? Var det inte 1994? Vad ser mina förvånade ögon? Antal rymningar under 1993 var 128, respektive under 1994 var de 112, när sossarna tog över har de stadigt minskat. Så var det med det.
Svängdörrar på fängelserna? Krav på justitieministerns avgång. My ass. Kom med något konstruktivare. Borgarna kanske inte ska kasta sten i glashus. Jag minns moderaten Gun Hellsvik som 1991–94 var justitieminister och hon förespråkade ofta hårdare straff. Men hårdare straff i all ära, de ska avsittas och det gjordes de inte bättre under hennes tid.
Citerar direkt ur artikeln:
Varför då alla dessa krav på avgångar? Kanske är det så att de borgliga har kommit fram till att det där med skatter ska vi hålla tyst om, när de suttit och fikat på Mauds veranda. Vi måste prata om något annat, och lagom till påtåren så flyr Tony Olsson från Hall. Att svenska fängelser har svängdörrar kommer man fram till efter att sista kaffedroppen blivit uppdrucken. Men man undrar, är det ingen som har berättat för dem hur det ser ut, att svenska fängelser inte alls har svängdörrar. Är de så verklighetsfrånvända, eller tror de att vi är helt korkade?
Men varför hör vi inte detta i medierna? Varför hör vi inte att det är få rymningar från svenska slutna anstalter, även sett i ett internationellt perspektiv? Antingen är journalisterna lata och gör inte sitt jobb, eller så har de en politisk agenda, en högeragenda. En agenda där hårda straff och fler poliser står högt upp. Borde vi kanske nu syna myten om att alla journalister har Marx som läromästare. Är det inte så att många journalister har rädslan och marknaden som bästa polare i dag. Att de gärna slickar upp smulorna efter ett kafferep hemma hos Maud?
Ja, frågan är berättigad. Varför speglas inte detta faktum i media? Nu tror jag inte på att alla journalister är högervridna, likt som att de inte är vänstervridna – däremot så styrs de säkert av redaktionschefen och tidningens ledning, med andra ord är journalisterna på våra stora drakar styrda i mångt och mycket uppifrån och inte speciellt självständiga. Det skolar inga kritiska journalister. Det skapar inga eget initiativ. Journalistiken har tappat stinget.
Men jag tror även att journalisterna är lata och att de i många fall inte orkar inte kolla upp fakta. Varför göra det och förstöra ett bra scoop, en säljande rubrik eller ett lösnummersäljande löp? Jag är även oroad över att gränserna mellan journalister och makthavare inte är knivskarpa. Jag såg på TV när borgarna hade kafferep hos Maud så var det en gammal TV-räv (minns ej namnet) som jag är alltid har haft stor respekt för. Men jag blev förvånad över hans insmickrande ton när han talade med deltagarna i kafferepet och undrade om han lagt skjutjärnsjournalistiken åt sidan, helt eller bara under kafferepet.
Som tur är finns det tidningar som fortfarande vågar sticka ut hakan och där jag tror att journalisterna är mer självständiga och inte så toppstyrda. Ta ETC, Stockholms Fria Tidning och Yelah som exempel, fyll gärna på med fler namn.
// Annica Tiger
Annica Tiger september 27, 2004 6:23 EM