« oktober 14, 2004 | Startsidan | oktober 16, 2004 »

15 oktober 2004

Dansa med vargar

Jag bokade vargvisningen redan i somras, som en present till mig själv nu när jag fyllde 51 (357 hundår). Givetvis bjöd jag med B. för han tycker lika mycket om vargar som jag gör.

Söndagmorgon. Vi vaknade tidigt. Mycket tidigt. Förväntningarna var stora inför denna dag. Vi åkte hemifrån vid sju-tiden på morgonen och var framme lite för tidigt, men så är det när man är ivrig. Vi gick in till receptionen på Vildmarkshotellet och satte oss och väntade. Vi och fjorton andra förväntansfulla vargkramare. Vi hade tur med vädret. Solen sken. Allt var perfekt.

När djurskötaren kom tog vi tog våra personbildar och hakade på hennes jeep och åkte in i Kolmårdens djurpark till vargarna som finns i hägnet intill Bamses värld. Vi parkerade utanför ingången och djurskötaren bad oss se till att vi inte hade något ätbart i fickorna, att inga snoddar hängde och slängde på kläderna, uppmanade oss att hålla hårt i kameran (vargar äter tydligen allt) och bad oss att sätta oss ned om vi ville hälsa på vargarna. En ung kille som hade en splitter ny äkta skinnjacka fick ta av sig den och fick låna en jacka av djurskötaren istället. Skinnjackan hade nog smakat mumma :) för en hungrig varg. De hade inte fått mat sedan torsdagen.

Vi klämde in oss allihop i förslussen. Dörren stängdes bakom oss och nu fanns det ingen återvändo. Fast jag var inte rädd. Jag var bara nyfiken och förväntansfull. Djurskötaren öppnade dörren till hägnet. Vargarna hade hört oss och stod alla fem precis utanför dörren och väntade. Fem magnifika varghanar tog emot oss och vi inlemmades i deras flock.

Ja, så fungerar det. Vargarna är mycket sociala. Hade de inte uppskattat vårt besök hade de helt sonika dragit sig undan. Men de var lika nyfikna som vi var på dem. Vargarna är uppfödda med nappflaska för att de ska bli så sociala att de accepterar besök av människor. Men barn under femton år får inte följa med på vargvisning. Vargarna tar gärna chansen att klättra på rangskalan gentemot dem. Men jag upptäckte inget av sådana tendenser, förutom då ledarhannens dominerande av de andra hanarna.

Vad alla vargarna hette har jag redan glömt, Izor, Tromb(?) och Zeke är tre namn jag minns och de två andra namnen är borta med vinden. Teflonminne kallas det. Men minnet av upplevelsen att möta vargarna lär inte försvinna i brådrasket. Omegavargen (den som är lägst i rang) var faktiskt störst och vackrast, men hans nos var alldeles sårig och medan vi stod där fick han sig ytterligare en omgång av flocken. Mitt modershjärta blödde och jag höll mig i närheten av honom. Han fick extra mycket uppmärksamhet av mig.

Ledarhannen höll ordning på sina flock. Jag hade stor respekt för honom och när han kom fram till mig och ville äta upp mitt cigarettpaket i fickan blev jag lite, lite smånervös – men jag såg att han viftade med svansen så jag förstod det var mest på lek. Han tog tag med käftarna runt paketet rakt igenom tyget och det var svårt att få honom att sluta.

Djurskötaren var till slut tvungen att ingripa och det var roligt att se hur hon dominerade honom, se detta på filmen (drygt 550 kB) jag har konverterat från .3gp till .mov och lagt upp. Filmen togs av en gammal farbror och jag har redigerat hårt och klippt i den för att ta bort andra personers ansikten, samt farbroderns flaxande med kameran. Först stod han och filmade sitt eget plyte :-), innan han förstod att vända på mobilen och ibland filmade han himlen, ömsom marken.

Flera av vargarna kom fram till mig och slickade i mitt ansikte. Ingen förströdd puss, utan det var veritabla genomtvättningar av mitt ansikte, koncentrerat mot munnen. Jag bara blundade och njöt. Van vid mina hundar så pussades jag tillbaks, det vill säga tvättade dem lika frenetiskt runt munnen. Jag minns att jag såg i ögonvrån en kille som tittade lite underligt på mig :). Men det är inte varje dag man får pussa en varg så givetvis skulle pussarna återgäldas.

En del vargar tog kontakt genom att komma fram och lyfta på benet, likt en hund som inviterar till lek, men man lekar inte med vargar. Dragkamper är inte att rekommendera med en varg, likt man kan leka med hundar. Men däremot gick det alldeles utmärkt att klappa dem och faktiskt krama om dem. Jag borrade in näsan i flera av vargarnas pälsar och njöt av doften av varg. En subtil doft och de luktade mycket mindre än vad jag förväntat mig. De fällde däremot hår och jag hade svarta byxor och de blev snart täckta av varghår.

Jag missade mycket av djurskötarens prat, hon höll rena rama föreläsningen och bitvis snappade jag upp en del, men för övrigt var jag fullt upptagen med att bara ta och få kontakt med vargarna.

Det var bara ledarhannen som lyfte på benet och revirmarkerade, de andra hannarna satt ner och kissade som vi är vana att se tikar göra. Något vargyl fick vi inte höra. Det är något jag skulle vilja uppleva ute i naturen. Att se en vild varg är få förunnat ute i det fria, men för min del skulle det räcka att få höra vargar yla i flock. Det får bli nästa projekt.

Efter en timme och tjugo minuter var det dags att ta farväl av vargarna. De följde oss till dörren och det var svårt att lämna dem. På vägen hem kände både B. och jag att vi verkligen upplevt något unikt och minnesvärt. Detta besök hos vargarna är något som kommer att finnas kvar länge i våra minnen.

Bilder finns under länken Dagens bild ovan.

// Annica Tiger

Annica Tiger 2:33 EM | Google

Spam upp till halsen

Nu har jag beslutat att följa efter exempelvis Pierre och tvingar nu den som vill kommentera att skriva in tre bokstäver. Jag hoppas det funkar okey, om inte maila gärna mig på a_t@tele2.se.

Visst stoppar Blacklist en hel del, men inte allt. Nu är jag less på att radera och lägga till egna urlar och andra trollerikonster i blacklist-listan. Jag hoppas att tvånget att skriva in några bokstäver manuellt ska förhindra i alla fall alla automatgenererade spam.

Hur det görs kan du läsa här.
Observera informationen om
vilken fil som gäller när du
har Blacklist installerad.

// Annica Tiger

Annica Tiger 10:49 FM | Google

Hundår

Mitt 358:e hundår har inletts.
På tal om hund och hundår.
Nu ska lilla taxen Avi återigen
bo hos oss ett tag. Det har börjat
bli lite kallt för henne att vistas
i lillsyrrans hundgård. Inte bara
kallt skulle jag tro utan också ensamt.

// Annica tiger

Annica Tiger 5:37 FM | Google