23 november 2004
Synliggöra mer bloggar
En gång i tiden, när Internet började bli var mans egendom, var killarna i majoritet ute på nätet. Numera verkar det vara fifty-fifty, ja – till och med enligt en del rapporter numera fler kvinnor som är ute och surfar på nätet än män.
När jag kom ut på nätet 1996 slogs jag av att det var så få kvinnor som hade hemsidor eller på annat sätt gjorde sig hörda på nätet. Därav min idé att göra en enkel hemsidesskola, för att visa på att det inte alls var så svårt.
Sedan startade jag "Dagbok på nätet" som först listade bara tjejer, eftersom de verkade vara mest aktiva med att skriva dagbok på nätet, men fler och fler killar kom till. Dagbok på nätet finns numera integrerad på Succe.com och sköts av R2 och Jontas.
Tjejringen startades av Marina för att samla tjejerna. OPK (lite ouppdaterad nu) kom till för att synliggöra kvinnorna. Det var ofta debatter på mailinglistorna då, som nu, där frågor ställdes "Var är tjejerna?" och då tog OPK fram en lång lista på tjejer – och nu senast på en mailinglista "Var är bloggbrudarna?".
Jag brukar roa mig med att kolla in länklistorna hos de så kallade "etablerade" bloggarna och ser att det är förhållandevis få män som länkar till kvinnliga bloggare i någon större utsträckning, utan det är samma tills synes kopierade länklista till män i långa rader. Vad beror det på? Män dunkar varandra i ryggen? Det var så Observers lista kom till misstänker jag. Eller är det en omedveten form av osynliggörande av kvinnor?
Länkar till andra bloggar på sin egen blogg, pingningar och att lista sig på olika samlingssidor är en vital och viktig del av att synliggöra sig själv och synliggöra andra. Det är förvånansvårt många bloggar som saknar länkar helt, knappt ens till de ställen de pingar och listar sig på.
Jag har funderat på att i några veckors tid aktivt länka till tjejbloggar, men även till män som kanske inte ännu har fått sin välförtjänta uppmärksamhet. En slags daglig bloggtreklöver, två kvinnor och en man. Chadie har sin fyrklöver, vilket är ett bra initiativ.
Har du tips om en bra blogg som förtjänar lite uppmärksamhet? Alla ni tjejer (och killar) som själva skriver blogg och vill ta chansen att få exponeras i en Bloggtreklöver maila till mig på a_t@tele2.se och var inte blygsamma :). Skicka mig din url, kanske en kort beskrivning av din blogg (med blogg menar jag dagbok, reload, blog, webjournal, what so ever). Gör dig hörd! Gör dig sedd! Jag hjälper gärna till.
// Annica Tiger
Nu finns info hos IDG
Nu finns info hos IDG.
// Annica Tiger
Annica Tiger 10:43 FM | Google
Hur tänkte han här?
En ny bok har kommit ut "Svensk politisk historia 1809-1975", skriven av statsvetaren Tommy Möller och utgiven av Studentlitteratur. Jag hoppas studenterna i statsvetenskap har tillgång till annan litteratur som mer rättvist speglar den svenska historien och inte bara den svenska manliga historien.
Jag såg nu på Nyhetsmorgonen en debatt om boken och efter att ha lyssnat på hans argument är jag böjd att hålla med vad Ann-Sofie Ohlander, professor i historia vid Örebro universitet, skriver i sin debattartikel i DN i dag. Läs den!
Osynliga kvinnor, känns det igen? Kvinnor har sedan tidernas begynnelse osynliggjorts och görs så fortfarande än i dag. Det är skrämmande att en författare som skriver en bok om svensk historia inte nämner andra kvinnor än två drottningar, Kristina och Viktoria, Else Kleen – maka till socialminister Gustav Möller och en en av de första socialdemokratiska kvinnorna i riksdagen, Agda Östlund. Alla nämns tydligen enbart i små bildtexter, inte ens i bokens löptext.
Boken har i eftertexten 100 referenser, varav endast två har någon form av kvinnoanknytning. Hur tänkte han där? Eller tänkte han inte alls. Samma strukturella mönster.....samma patriarkaliskt tänkande....?
Tre kvinnor som har betytt oerhört mycket i svensk politik under den period boken avhandlar nämns inte alls.
Saxat ur Bonniers Stora lexikon:
Kock, Karin, 1891–1976, nationalekonom och politiker, tillförordnad professor i nationalekonomi 1938–46, gift med Hugo Lindberg. Som Sveriges första kvinnliga statsråd trädde hon in i regeringen 1947 som konsultativt statsråd. Från 1948 var hon folkhushållningsminister tills departementet avvecklades 1950. Ursprungligen var hon liberal men påverkad av 1930-talskrisen övergick hon till socialdemokratin.
Myrdal, Alva, 1902–86, politiker (socialdemokrat), gift med Gunnar Myrdal och mor till Jan Myrdal. Hon var en central gestalt i uppbyggnaden av det svenska "folkhemmet" och senare en förkämpe för internationell fred och nedrustning. Hon arbetade vid FN (chef för avdelningen för sociala frågor 1949–50) och vid UNESCO (1951–55). Vidare var hon Sveriges ambassadör i Indien 1956–61, svensk chefsdelegat vid nedrustningskonferensen i Genève 1962–73 och konsultativt statsråd (nedrustnings- och kyrkofrågor) 1967–73. Den första uppmärksammade insatsen gjorde hon med boken Kris i befolkningsfrågan (1934, med maken Gunnar Myrdal). Makarna varnade i boken för att svenska folket på grund av sjunkande födelsetal hotade att dö ut. Men till skillnad från de konservativa förespråkade de en aktiv socialpolitik, inte åtgärder mot sexualupplysning och familjeplanering. Boken innehöll visserligen en del tidstypiska tankar om tvångssterilisering av psykiskt sjuka, men dess familjepolitiska budskap blev banbrytande. Alva Myrdal hade ett starkt socialt patos och en bergfast tro på den nya tidens rationalism och "sociala ingenjörskonst". Tillsammans med maken Gunnar och en krets arkitekter, sociala experter och politiker spelade hon en viktig roll under välfärdssamhällets uppbyggnad på 1930-talet. Senare ägnade hon sig åt freds- och nedrustningsområdet. I arbetet för kärnvapenstopp kritiserade hon oförtrutet stormaktsblockens kapprustning. Hon utgav bl.a. The Game of Disarmament (1976, Spelet om nedrustningen). I Women_s Two Roles (1956, Kvinnans två roller; tillsammans med V. Klein) behandlade hon svårigheten för kvinnor att kombinera yrkesliv och familj, ett problem som hon själv hade brottats med. 1982 fick hon Nobels fredspris (delat).
Lindström, Ulla, 1909-99, politiker (socialdemokrat), konsultativt statsråd 1954–66. I regeringen ansvarade hon för familjefrågor och biståndspolitik, engagerade sig mycket i fredsfrågor, nykterhet och hustrumisshandel. Efter flera kontroverser lämnade hon regeringen 1966 och var 1971–78 ordförande i Rädda barnen. Hon engagerade sig sedan i motståndet mot kärnkraften. I sina memoarer I regeringen (1969) och Och regeringen satt kvar! (1970) beskrev hon motsättningarna under sin tid i regeringen.
// Annica Tiger
Hallå IDG!
Tystnad kan vara klädsam.
Men inte alltid, i alla sammanhang.
Hur är det IDG?
Stämmer ryktena?
Det verkar som det i alla fall
om man läser i deras diskussionsforum.
Total tystnad kan tolkas som en bekräftelse.
// Annica Tiger