« Anhöriga stämplas | Startsidan | Blandade funderingar »
7 november 2004
Alla helgons dag
I går var det Alla helgons dag. Gravar ska smyckas med ljus och kransar. Det är en dag för eftertanke, som ska påminna oss om dödens förgänglighet; antar jag i alla fall. För inte är det väl bara på denna enda dag vi ska hedra och tänka på alla nära och kära som gått bort?
B. åkte till sin mors grav i dag. Tyvärr måste jag erkänna att jag inte besökte någon grav varken i går eller i dag. Jag har överhuvudtaget inte besökt någon grav någon gång efter begravningen och jag har inte ens deltagit i alla begravningar, som jag kanske bort ha gjort nu i eftertankens kranka blekhet. En gravplats betyder inte så mycket för mig. Det är i tankarna jag vill minnas dem som dött.
Tankarna far runt begreppet döden. Alla vet om att de ska dö, men väldigt få vill tala om det. Döden är inte naturlig för oss moderna människor. Döden är något som drabbar andra, men inte oss själva. Hur många har sett en död människa, i verkligheten? Då tänker jag inte på dem som gör det i arbetet eller via sin utbildning.
// Annica Tiger
Annica Tiger november 7, 2004 02:12 EM
Kommentarer
Vita arkivet är ett bra tips. Det finns att beställa från Fonus hemsida.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: november 7, 2004 05:40 EM
Det är väl vi "svenskar" som ser döden som något konstigt. Hur många av invånarna i detta land har fixat innan dom dör med det vita arkivet? En sak som gör att efterlevande slipper mycket av eländet som blir. Bara en sådan enkel sak som ville personen kremeras eller inte? Skulle det bli någon kyrkobegravning eller bara en enkel minnesstund för dom närmaste? Att behöva tänka på sådana här saker kan få efterlevande som ska ta hand om det hela att må ännu sämre.
I detta land dör man inte. Man går bort. Går bort gör man när man går hemifrån till någon annan eller annat ställe. Så vi jämför alltså döden med att gå hemifrån eller till någon annan?
Skrivet av: Claes datum: november 7, 2004 03:09 EM