« Heja Assyriska | Startsidan | Eftersökshundar »
13 november 2004
Kroppsskada eller misshandel
På tal om juridiska spetsfundigheter.
En man dömdes (med brottsrubriceringen "vållande av kroppsskada") i somras för att ha skakat ett av familjens tre små barn så illa att det fick skallskador. En vuxen som skakar ett barn så illa att det får skallskador är nog inte riktigt mogen för att ha vårdnaden om barn, överhuvudtaget.
Norstedts stora svenska ordbok
misshandel subst. ~n
* våldshandling som medför kroppslig skada vanl. med direkt kroppskontakt: barnen blev utsatta för svår ~
Redan domen i sig är för mig ganska svårsmält tycker jag. Ett barn som skakas så illa att det får skallskador måste anses ha blivit misshandlat och inget annat. Men barn är ofta rättslösa i vårt samhälle. Försvarslösa. Hade mannen skakat grannen så illa att grannen skallskadades hade det nog betecknats som misshandel.
De sociala myndigheterna tog hand om de tre barnen eftersom de tidigare visat skador som kan ha uppstått genom misshandel, till exempel armbrott och skallskador, enligt artikeln i SvD. Ordet kan förbryllar mig. Om nu barnen har varit omhändertagna borde inte myndigheterna noggrant eftersökt om ordet kan istället borde bytas ut mot har eller inte har uppstått genom misshandel. Tror gör man i kyrkan. Socialtjänsten borde nog förlita sig lite mer på annat än tro utan använda sig av all den expertis som faktiskt finns och slå fast om de har blivit misshandlade och om det finns risk för de andra barnen att bli utsatt för fortsatt misshandel.
Det är allmänt känt att i familjer där ett barn har misshandlats så löper även de andra barnen stor risk att misshandlas. Om våld brukas mot ett barn är det ofta tecken på att våld är ett sätt att kommunicera på inom familjen. I många fall riskerar nog även partnern att råka ut för misshandel. Våld brukar sällan vara selektivt i den måtto att all våldsam aggression bara riktas mot en enda person i familjen, som i detta fall ett litet barn.
Familjen överklagade omhändertagandet till Kammarrätten, och nu har de fått hem de två andra barnen – det barn som skallskadades kvarstår för vård utom hemmet.
Det är nu vi kommer till de juridiska spetsfundigheterna.
Eftersom mannen inte var dömd för misshandel utan "bara" för vållande till kroppsskada så tyckte Kammarrätten att all den erfarenhet som finns hur det fungerar i misshandelsfamiljer inte anses tillämpliga just i detta fall.
// Annica Tiger
Annica Tiger november 13, 2004 04:33 EM
Kommentarer
Vad ska man säga? Här är nu det typiska fallet enligt svenskt rättssystem. Ska vi ta några juridiska termer som dessa jurister och advokater är väldigt kåta på. "vållande av kroppsskada" och "vållande till annans död" samt "dråp". Om vi här bortser från "vållande av kroppsskada". Hur många har inte fått någon av dom andra som sin dom när det egentligen är mord det handlar om? Undrar hur många fall det handlar om i detta land? Dråp verkar gälla allt utom när man slår en yxa i huvudet på någon. Men då kan man istället skylla på att personen inte var psykiskt frisk vid händelsen. Det sociala ska man inte ens tala om. Där råder en sådan inkompetens att jag skulle må illa bara av att få veta att jag måste ha med dom att göra för min egen del. Sedan hur det kan få fungera så dåligt kan man undra över. Det är länsstyrelsen som ska kolla det sociala. Konstigt nog så råder det en enorm inkompetens även här. Folk som arbetar här verkar ha halkat in på ett bananskal precis som inom socialtjänsten och absolut inte på några meriter eller/samt betyg.Hur långt upp sträcker sig dessa inkompetenta människor? Består vårat land bara av inkompetent folk när man kommer upp till dessa byråkrater? Vart är vi på väg? Jag har hört sägas att vi håller på att bli en bananrepublik. Skulle då hellre vilja kalla det inkompetensrepublik.
Skrivet av: Claes datum: november 14, 2004 01:27 EM
Det är sant Carina. Jag har ju själv i mitt jobb omhändertagit ett 20-25-tal barn så jag har ofta sett medias spekulationer och vet vilken total brist på information de har. (SN/Länsrätt är det som omhändertagit men jag har varit ansvarig tjänsteman på soc) Nu för ett år sedan ungefär så var ju soc i Oskarshamn på tapeten i Uppdrag Granskning. Där såg man verkligen hur media inte fattade någonting.
Soc KAN inte efterge sekretessen även om föräldrarna vill. Det är nästan alltid till men för dem även om de inte kan inse det själva. I det nu aktuella fallet har du satt fingret på den straffrättsliga bedömningen och det är rätt naturligt att kammarrätten (som är instans två) går på den. I Länsrätten gick de uppenbarligen på socialnämndens hemställan.
Om det går vidare till regeringsrätten får vi väl se.
Annars så kan jag tillägga till ditt resonemang; eftersom det är en stor risk för att skada barn genom ett omhändertagande från myndigheterna så är socialtjänsten oftast för passiva. Av hänsyn till den risken omhändertas _för få_ barn idag. Det ligger ju i linje med Annicas resonemang men det är en enormt knepig balansgång. Hur man än gör så är det barnet som riskerar att bli förloraren.
Skrivet av: Jinge datum: november 14, 2004 06:13 FM
Det jobbiga med familjeingripanden är ju att det är en familj man ingriper mot, och det kan vara svårt att alltid veta om man gör saken bättre eller sämre genom åtgärderna. Jag tror det är därför man vill vara försiktig.
Skillnaden mellan misshandel och vållande av kroppsskada är att misshandel är när man gjort någon illa av vilja och vållande av kroppsskada när man gjort det av oaktsamhet. Ville pappan göra illa barnet eller visste han att risk fanns för skallskador men bestämde sig för att handla som han gjorde ändå, då är det misshandel. Nu har man tydligen kommit fram till att han inte menade det som hände, så då blir det vållande av kroppsskada.
Man vill kanske inte splittra familjen för något som var en 'olyckshändelse' utan utreda ev risker i framtiden lite närmare, man kanske har lärt sig av misstaget nu. Barnen hade tidigare haft skador som "kan" ha kommit från misshandel, men det finns många sådana skador på barn, framförallt om man letar efter dem! Kanske uppstod dessa när de var så små som minstingen, så man fann att de stora inte löpte risk, medan man avvaktar med den lilla. Och kollar upp familjen noggrannare. Skadorna kan ju faktiskt varit 'naturliga'. Vi vet inte vad det är för några.
Jag vet inte, jag bara spekulerar, men vi vet alldeles för lite för att veta om vi ska säga bu eller bä, tycker jag. De har ögonen på sig i alla fall.
Skrivet av: Carina D datum: november 14, 2004 05:24 FM
Det är möjligt att vi kan utgå ifrån att barnen blivit noga undersökta och att myndigheterna kommer att hålla koll på dem i fortsättningen. Jag är rädd för att det blir ett nytt fall där högerhanden inte vet vad vänsterhanden håller på med, dvs bristfällig kommunikation mellan olika instanser och en aldrig sinande ström av handläggare.
Förhoppningsvis blir det inte så.
Skrivet av: Katarina datum: november 13, 2004 08:52 EM
Det finns väl fler resurser än läkare? Psykologer och terapeuter? Inte minns? Minnena finns alltid kvar, det gäller bara att få fram dem.
Hur som helst kan man ju undra varför de återlämnar två, men inte den tredje. Jag hoppas verkligen de håller lite koll på det hela, så inte barnen far illa.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: november 13, 2004 07:27 EM
Det är alltid svårt att värdera den typen av uppgifter när media rapporterar om saken. Ditt tal om hur skadorna ”kan” ha vållats har säkert soc prövat. Men läkarna har troligen inte kunnat fastställa att de skador de andra barnen fått har skett genom misshandel. Barnen kanske inte minns. Du kan utgå ifrån att barnen blivit noga undersökta av läkare.
Det betyder att kammarrätten inte hade något att gå på när det gäller de barnen. Soc hade tydligen vunnit i länsrätten men föräldrarna överklagade. Nu kan det nog bli så att soc överklagar till regeringsrätten. Gör de inte det så kommer de att kräva insyn i familjen. En kontaktman på halvtid eller något i den vägen.
Uppgifterna kommer från Nässjö TT, men det vore intressant att läsa mer.
Skrivet av: Jinge datum: november 13, 2004 07:02 EM