« Jättevågor i Phuket | Startsidan | Det blir ingen resa »
26 december 2004
En bloggares mardröm?
I flera dagar har det nu hänt att jag sett något på TV, läst artiklar i tidningarna eller sett något på nätet och tänkt – det där var intressant och det skulle jag vilja blogga om. Som ett exempel; jag såg Göran Persson i en intervju på TV4 häromdagen. Bara de tankarna som for genom huvudet då under inslaget skulle ha kunnat fylla ett helt A4:ark :). Proppmätta Orvar. Ju mer de stylar honom, desto mindre framtonar han som en socialdemokratisk statsminister. Hans sätt att försöka framstå som en landsfader är bara patetiskt. Ska han inte avgå snart? Han skulle passa bättre som en godsherre. Men när jag satte mig ned framför datorn, för att skriva om intervjun så var det tvärstopp. Inte ens en endaste liten rad kunde jag få fram. Bokstäverna och orden fanns i huvudet. Men bokstäverna och orden fastnade någonstans mellan hjärnan och fingrarna – kom inte ens fram till tangentbordet, det var helt omöjligt att få till en text. Inget engagerar. Inget känns intressant. Thailand fick mig att vakna till lite, men annars....
Bloggtorka.
Bloggafasi.
Bloggsenilitet.
Bloggmörker.
Bloggtrötthet.
Bloggoförmåga.
Bloggimpotens.
Nils Ferlin – Du har tappat ditt ord
Du har tappat ditt ord och din papperslapp
du barfotabarn i livet.
Så sitter du åter på handlars trapp
och gråter så övergivet.
Vad var det för ord - var det långt eller kort,
var det väl eller illa skrivet?
Tänk efter nu - förrn vi föser dej bort,
du barfota barn i livet.
// Annica Tiger
Annica Tiger december 26, 2004 05:38 EM
Kommentarer
Lena, jag förstår hur du känner dig. Barnen som dött är det värste, Bamseklubben som bara drogs ut i vattnet. De små barnen i de andra regionerna som drogs ut i vattnet, merparten verkar vara barn. Det är därför jag frågade varför man säger att Gud är barnens vän.
Jag var i Thailand i februari i år och känner igen mig i många bilder, eller rättare sagt jag vet hur det såg ut innan och känner inte igen mig i det jag ser nu. Phi Phi var ett litet paradis och där var jag och åt lunch. Hur det ser ut på de andra öarna där vi var och snorklade kan jag bara ana.
Hur de människor mår som jag lärde känna när jag var där nere vet jag inte. Jag hoppas de klarade sig. Jag sa att vi ses om cirka ett år. Det går nu inte.
Det är hemskt. Men jag tor att turismen kommer att komma igång igen. Lokalbefolkningen lever på turismen. De kommer att återställa allt så gott det går, fast på Khao Lak kommer det nog att ta år innan det är klart.
Värre är det nog för de andra regionerna. Jag tror inte ens att förödelsen har riktigt framgått än.
Men jag kommer att resa till Thailand igen. Detta kan inte hända igen. Får inte hända igen.
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: december 29, 2004 06:30 FM
Du verkar har sådan koll på vad som hänt och var - osv och en suverän nyhetsreflekterare, eller vad man nu skall säga?Jag vet egentligen ingenting om Thailand eller övr omr som katastrofdrabbats - och trol lär jag aldrig våga åka dit i framtiden heller? - så jäkla tragiskt!! - jag vet att så många människor, bla svenskar, älskar dessa omr o återkommer varje år el flyttar dit för en tid eller för all framtid kanske ?! - Jeeeeez , aldrig kunde väl någon föreställa sig, eller??? Jag började smått fundera på min första Thailand semester med sambo o liten son, men herregud!!!!!!!!!!!!! JÄVLAR!!!!!!!!!
Alla har vi vänner i dessa områden nu - det går inte att kontakta dem - frustrerande och hemskt - man tappar fotfästet !!! Och BAMSE-klubben försvann??? man dör ju när man läser sådant!!! jAG KÄNNER SORG MED ALLA MÄNNISKOR SOM SAKNAR OCH FÖRLORAT!!!!!!!!!!! MEN ...BARN... KÄNNS ALLRA VÄRST - SÅ ORÄTTVISST O HEMSKT O GRYMT !!!!!!!- DET VÄNDER SIG ÖVERALLT I MIN KROPP!!!!!!!!
//Lena
Skrivet av: Lena Klasenius datum: december 28, 2004 08:55 EM
N|.-ja, det känns jobbigt och tungt. Inget får jag ur händerna. Inget vettigt blir gjort. Jag bara ser på TV:s rapportering, om och om igen.
*kramar tillbaks* Tack!
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: december 28, 2004 02:37 EM
Det är en ganska självklar psykologisk försvarsmekanism i samband med chock. Jag menar - i bakhuvudet har du antagligen tanken "tänk om jordbävningen varit nästa vecka" och medkänsla med alla som omkommit. Det mesta blir lite pyttigt och meningslöst i ljuset av allt som hänt i Asien - för mig själv är det svårt att starta upp något vettigt jobb alls. *kramar*
Skrivet av: N|. datum: december 28, 2004 02:14 EM
Hej! Vilka bra bloggar du skriver! Så skönt att läsa att det finns vettiga människor kvar i denna galna värld.
Skrivet av: Anna datum: december 27, 2004 08:51 EM
"Han skulle passa bättre som en godsherre."
Jag tycker han skulle passa i sådana där gröna hängselbyxor modell kort, rutig skjorta och en hatt med fjäder i :)
Skrivet av: Claes datum: december 27, 2004 12:07 EM
Skrivet av nån annan, visst det kan det kanske vara, men inte på just DITT sätt, med DIN vinkling. Vänder mig nu till alla som läser och inte bara till Annica. Det är delvis det som är grejen tycker jag. Att läsa samma nyhet utifrån olika synvinklar. Men sen skriver vissa om helt andra saker - nä - det är nog bara jul- och vintertrötthet eller nåt. Hoppas jag...
Skrivet av: Monica datum: december 27, 2004 10:33 FM
Ferlins dikt är väldigt fin.
Gpd fortsättning!
Skrivet av: Emil Vinterhav datum: december 27, 2004 12:30 FM
Tack Carina, det värmde. Returneras.
Chadie, ja - ibland känns det som om allt redan har skrivits av någon annan.
Nytt år. Nya krafter?
Annica
Skrivet av: Annica Tiger datum: december 26, 2004 08:05 EM
Jag vet. Jag har börjat tycka att det mesta skrivs ju ändå av någon, så varför skulle jag skriva om det.
Men det är nog sunt. Lite självkritik och lite vila från bloggandet så vi får nya krafter att sätta fart igen. Det är nog precis som det ska vara.
Skrivet av: Chadie datum: december 26, 2004 07:47 EM
Ja men nu kommer vi strax igång igen. Å andra sidan gäller det nog alla bloggare och deras läsare. DEt har varit en brant svacka i besöksantalet här så det gäller nog fler läsare/bloggare.
Å andra sidan kommer du ju inte iväg till Thailand så du kan ju vara hemma och blogga i stället.. :-)
Skrivet av: Jinge datum: december 26, 2004 06:57 EM
Åh, så jag känner igen mig, Annica! Så jag känner igen mig...
Vi känner inte varandra, men jag vill ändå skicka en kram till dig.
Skrivet av: Carina datum: december 26, 2004 06:34 EM